- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Heden och havet. Släkt och bygd. Franciskus med pilbåge. Jag och vi. Advent /
231

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - II - Folket och bildningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det folkliga bildningsarbetet måste beflita sig om att
städse hålla vägarna öppna till och söka denna eviga,
allmänmänskliga bildning. Det måste inrikta sig på
väsentligheter och det har särskilda förutsättningar att
kunna det. Det gamla ordet som prisar saliga »de i
anden fattiga» har nog här en viss tillämpning. Ty
liksom människan lättast träder i förbindelse med den
religiösa verkligheten som en enkel »fattig, syndig
människa», så ligger vägen till bildningens väsentlighet
ofta rakast för den av tidskulturen minst berörde. Det
stora är enkelt — ett barn kan nästan fatta det. Det
är enkelt som stjärnhimlen, som havet, som kärleken,
som sorgen.

Det är i förhållande till tidskulturen som folket, enligt
min tanke, gjorde väl i att förhålla sig kärvt och
skeptiskt. Här är det ingen synd mot anden att brista i
ödmjukhet. Tiden — varje tid — har sina
gudomlig-heter för dagen, sina modefilosofier, sina konventionella
meningar som lätt förvirrar och förvillar den
bildnings-sökande. Den borgerliga kulturvärlden av i dag är full
av allsköns mischmasch, som låter stort men betyder
intet.

Det arbetande, olärda folket har sina egna
erfarenheter av livet. Det har brottats med tillvaron på ett
helt annat sätt, det har sett verkligheten naknare,
omedelbarare än de borgerliga kulturmänniskorna. Det
har i det dagliga livet måst lära sig skilja väsentligt
från oväsentligt; det har det rejäla bondförståndets »vad
tjänar det till?» i hjärtat och en naturlig oförmåga att
fatta tidens teaterchoser. Det är oförvillat av de i
kulturvärlden ingrodda konventionella meningarna, det har

231

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/3/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free