Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - II - Erik Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ensamhetens sånger», »Människan och guden»,
»Jorden», »Den fångne guden». Från en period av
ungdomlig åkallan av ljusets makter och en period av
fruktlöst sökande strävar han att begränsa sig till det jordiskt
fasta och vissa och binder med ömma händer en krans
av visor kring jordens trygga liv. Men den som en
gång fått sökandets allvar inbränt på sin panna kan
icke komma till ro förrän den genomgripande
uppgörelsen är fullbordad. Så lade man märke till —
genom dikter och uppsatser som Blomberg publicerade
under mellanperioden från »Visor» till »Den fångne
guden» — hur mörka, oroliga strömmar på nytt allt
starkare gingo i dagen i diktarens väsen, till dess i den
sistnämnda diktsamlingen en koncentrerad
självbekännelse kommer i följande två strofer:
»Jag sade: Här är jorden
och människornas hem,
det finnes ej något annat rum,
ej annan tid för dem.
Då tog du allt ifrån mig
som jorden bar.
Blott evighetens ångest
blott du är kvar.»
Tron på idéernas evighet går igenom Blombergs
diktning allt ifrån början: något är i allt som är
oförgängligt. Denna tro lyfter han trotsigt med skälvande
händer redan i debutboken, tills den i hans senaste och
största diktverk allt mer förinnerligas och — om också
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
