Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - II - Harriet Löwenhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARRIET LÖWENHJELM.
Det första intrycket man får då man läser Harriet
Löwenhjelms dikter är, att man har framför sig något
som icke är »litteratur», något som saknar varje spår
av yrkesmässighet, enkla skämtstycken eller allvarliga
själsbikter, skrivna utan sidoblickar åt kritik och publik,
blott för nöjets eller för den inre spänningens skull.
Därav få hennes dikter den egendomliga friskheten,
modet, den sällsynta vågsamheten att gå rakt på sak.
Hon skrev för sig själv och för några vänner, icke för
Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter, icke för att
tvinga sig till en inbjudan vid dagens litterära gästabud.
Det beror mycket därpå, att hon förmår gripa det fåtal,
som överhuvud kan gripas av sann lyrik. Ty många,
som avlas att bevara sitt liv, mista det snöpligt under
det långa loppet, andra vinna, fast de icke trott eller
eftersträvat det. Tio år efter sin död står Harriet
Löwenhjelm för oss som en svensk skaldinna av ovanliga
mått, som en av de mest säregna gestalterna i vår
moderna lyriska diktning.
257
Jändel: Skrifter III
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
