Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - II - Självbesinning och kamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betydelse i tiden. Dess inställning var ett uttryck för
tidens behov. Dess tendens har varit tydligt märkbar
även på andra områden än det litterära och andliga;
överallt förmärkes behovet att ta upp till revision gamla
värden, gamla trosartiklar. Den nya ungdomen står väl
ännu ganska famlande och har svårt att gripa sig an
med det rätta ungdomssinnet, men den ser med klarare
ögon på tingen än den närmast föregående generationen.
En del av de unga författarna veko från brådmogna
ynglingaårs stridsiver direkt in på självrannsakans tysta
vägar. Kamplusten fanns nog ändå kvar. Eftertanken
behöver icke nödvändigt leda till den kranka blekheten,
men den är ofrånkomlig för den, som vill arbeta ärligt
och under ansvar. Icke minst har ansvarskänslan varit
betecknande för »de unga»; den har pressat med hård
självkritik, ofta mer än som varit nyttigt.
Men allt har dock sin tid. Det är sant, att diktningen
icke i all evighet kan ha nog av att sitta och besinna sig.
Det som lever måste vara i rörelse. Antingen
självprövningen och grubblet leder till en fast tro eller icke,
måste den åter se till att få kontakt med det levande
livet för att icke domna in i sterilitet. Anden måste gå
fram genom världen och svärdet får icke rosta, facklan
icke slockna.
Det är i våra dagar nog mången ung människa, som
känner på samma sätt som den unge Mäster Olof: »Jag
brinner av stridslust, men jag ser ingen att strida emot.»
Många unga människor plågas av denna oro, svårig-
269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
