Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - III - Jag och vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Människorna måste arbeta gemensamt för det hela,
och ju hjärtligare, ju friare och glättigare de göra detta,
desto bättre för oss alla, desto högre lyfter sig världen
ur kaos till ljus och frihet. Den dag vi kunna arbeta i
verklig känsla av gemenskap, i tecknet av den »kostliga
kärlek mellan kamrater», som Walt Whitman talar om
— den dagen ha vi nått det tillstånd, som profeter och
skalder helst älskat att drömma om sedan urgråa tider.
Men likväl — det förbliver dock så, som någon en
gång sagt:
»Vi arbeta i tusental tillsamman,
vi älska två och två,
vi dö allena.»
Människan kan icke så gå upp i gruppen, i
kamratskapet, icke ens i mänskligheten, att hon helt försummar
ensamheten, sitt eget personliga liv. Hon får icke tjäna
mänskligheten så, att hon förlorar sin egen mänsklighet.
Det finns något som hon måste vara ensam i, som icke
kan läggas i andras händer. Det är sant och värt att
lägga på minnet vad en ung svensk diktare säger om
plikten till samhörighet:
»Du är icke ensam i huset,
som du tycks mena.
Du är icke ensam i tiden,
du kan icke köpa friden
åt dig allena.»
Men det är å andra sidan också sant, vad Otto
Weininger en gång sagt: Människan är allena i uni-
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
