Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Här är det stilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag står här liksom överraskad. Det förefaller mig, som
hade jag gått mycket långt, gjort en farlig och förvirrande
vandring. Här är det ju så ljust och stilla — skulle jag höra
till här, skulle detta verkligen vara mitt? —
Vandrade jag icke nyss framåt på en mörk och frusen
väg under kalla och oförsonliga stjärnor? Bar jag inte
en löjlig och skrämmande börda, som jag aldrig vågade
hoppas att bli kvitt? Hade jag inte ett öppet sår, varur
blodet oupphörligt droppade ned i den frusna snön? Och
dignade jag icke nyss ned vid vägkanten, liksom diktaren
snyftande i ångestfull övergivenhet:
O Herre, jag är mycket trött,
o, Herre, skänk mig vila ...
Men allt detta har varit. Jag har slutit fred med vägen,
stjärnorna skrämma mig icke mer, och min börda har blivit
lättare ätt bära.
— 12 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
