Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Men om jag icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gick i onaturlig brådska genom gatorna, liksom för att
påskynda tidens obarmhärtiga långsamhet. Jag satte mig, som
det föll mig in, än det ena, än det andra målet före —
avlägsna ställen i utkanterna — och beräknade en viss tid för
att hinna dit. Men ständigt blev jag bittert besviken —
aldrig ville tiden följa min beräkning, min långa, pinande
vandring föreföll mig gäckande fåfäng. Ingen, som icke
själv upplevat det, kan fullt föreställa sig den förfärliga,
kvävande trögheten i en sådan natt, den hemlöses
vanmäktiga vånda under denna tröghet och hans skälvande avund
mot dem, som i sina varma bäddar få sova bort nattens
långa timmar.
Dunkelt erinrar jag mig nu, att jag slutligen, sent på
natten, sjönk ned på en bänk i en av stadens parker. Där
gled jag, trots kölden, in i en av frosskakningar avbruten
pinsam dvala, till dess en nitisk poliskonstapel drev mig upp
från detta viloställe. Så började jag åter min vandring...
Det var ännu icke morgon, staden låg i ett skälvande
gryningsdunkel.
Då jag väl hade kommit i rörelse på nytt, hände något
inom mig, allt blev med ens annorlunda än förut, jag vet
ej hur...
Fastän kölden nu var mera bitande än någonsin, kände
jag, hur stelheten sakta upplöstes, och hur blodet började
strömma friare och varmare genom mina ådror. Min gång
blev plötsligt lätt och spänstig, och jag kände en underbar,
— 19 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
