Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Men också Vintern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M en också Vintern är värd att älska, hur kall och
obarmhärtig den än kan synas oss. När den ljuva Sommaren har
dansat bort i dammig klädnad, när Hösten har slutat sin
bärsärkagång och klarnat upp, då kommer Vintern, lik en
hög och sträng moder. Hon tål intet lättsinnigt, intet
besmutsat. Då hon kommer, bjuder hon tystnad och skapar
renhet på jorden; hon bär inga doftande kransar kring sitt
hår, och hennes blick vet icke av tårar eller dimmig trånad.
Nej, hon är naken och klarögd, och luften kring henne är
doftlös och genomskinlig.
Men djupt inne klingar dock en dröm genom hennes
ådror, det är den vackra drömmen om Våren, hennes älskade
dotter. För hennes skull är det, som hon är så sträng, så
kall, så obarmhärtig mot alla gamla solkiga minnen. Hennes
dotter skall ju bli så ren och skär —: rentvådd i is och snö,
ny och jungfrulig måste jorden vara, då hon träder fram.
— 23 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
