Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Du går runt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
övertygande. Du vet ej, hur jag darrade av längtan och
fröjd och iver. Jag var svärmaren bland dina åhörare, jag
var den yngste, och jag hörde dig då för första gången.
Tro mig, du har aldrig talat till någon, som mer tveklöst
tagit dig på orden.
Efter den stunden kände jag mig mindre ensam, världen
föreföll mig mindre skrämmande och min egen nöd tryckte
mig mindre hårt. Min hela strävan gick ut på att bli värdig
dig och din tanke. Men din tanke var icke din egen, och
du var ej en man, som tålde att tagas på orden.
Du svek mig, ty i ditt hjärta var du själv en av dessa
spetsborgare som du förhånade —: varken kall eller varm
utan ljum–helt och hållet av denna världen.
Du talade om att rikta blicken mot stjärnorna, du ville,
att vi skulle spänna bågen och sikta högt. Men du
menade ingenting — du menade blott att vi skulle beundra dina
vackra ord ...
Du tillhörde samma fadda, tomma tid, som du sade dig
bekämpa, du var ett salt utan sälta. Du trivdes väl i det
vanliga, det bekväma, alla det gamla samhällets laster, allt
dess småsinne, all dess falskhet hade du i blodet. Du var
en av tidens många yrkespräster.
Du levde som alla andra. Du köpte dig kärlek — som
andra — du gav tiggaren halvt motvilligt din slant — som
andra. Du sökte bygga dig en framtid och göra en god
— 25 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
