Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En yngling berättade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle vi ej ge akt på varenda skiftning, varenda tilldragelse
i blommornas värld. Och hur skulle ej bilden av den
sommaren stråla för vår erinring under den långa döda tiden. —
Jag vet väl att intet, djupast sett, är så, som vi förnimma
det, jag vet nog att den lärde gärna ler och ser en
"inbillning" i all skönhetsglädje. Men betyder icke varje vår
"inbillning" något, betyder det intet, att det ena tinget talar till
oss så, det andra så?
Allt vad våra sinnen uppfatta, det är form, det är sken.
Men allt detta sken bär ett vittnesbörd om det sanna, som
ger skenet dess kraft, och varje ting är ett ord, en symbol.
Ansiktets renhet vittnar om hjärtats renhet och hjärtats
renhet om det outsägligt rena. Det sant verkliga ligger icke
öppet för oss, men världen är oss en lärobok, som vi skola
älska och icke misstro.
Det är något änglalikt hos blommorna. De äro, klarare
än något annat, det renas och ädlas sändebud till jorden. Och
varje blomma omsluter sin särskilda hemlighet med sina
kronblad.
I allt det bästa — det må vara människor, tankar eller
konstverk — finnes, om också djupt inne, något blomlikt,
något på en gång skälvande och slutet —: skygg ödmjukhet
och lugn tillit. Intet på jorden är skönt, ljuvt och förädlande
som blommor, och ingen är verkligt god, vars väsen ej
drages till blomman och söker bliva blomman lik. Man ser det
— 44 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
