Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag har gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berättar roande och underhållande men alltid spetsigt
ironiskt. Stundom göra vi långa promenader tillsamman.
Vi tala också om väsentliga ting, 0111 livet och vår
möjlighet att fatta och leva det’. Han är icke glad åt livet, lian
finner överallt motsatser, han vill icke låta försona sig. Han
kastar sig över mina ord i en sorts lekfull desparation, han
står som en rovlysten katt ständigt färdig till språng.
Också jag å min sida slår an en raljant, halvt nonchalant ton.
Så kunna vi gå långa timmar och balansera mellan allvar och
lättsinne.
Liksom på kiv visar jag honom små situationsbilder ur det
liv, som lever omkring oss. Vi möta en flock glada, lekande
barn, vi möta en gammal gubbe, som går och gnolar en visa
och kisar mot den röda kvällsolen.
— Livet är dock gott, säger jag.
Iian svarar med en axelryckning, som kommer mig att le.
— Ja, säger jag. Jag vet, att detta blott är en sida av
livet. Men den är dock betydelsefull nog. Den omedvetna,
ogrumlade lycka, som finnes i tillvaron, vittnar oin något,
har något att säga oss.
Under min tidigaste ungdom kom jag på grund av mitt
yrke att blicka in i ett hem, där jag annars alls intet hade
att göra. Jag minns detta hem, såsom man kan minnas en
tavla, ett landskap, bräddat av gyllne stillhet och lycka. Det
var ett enkelt borgarhem, men det var en sådan värme, en
sådan självfallen harmoni över det hela ... Varje ord, varje
-85-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
