Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det är dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JU et är clock upprörande, hur självtillräckliga vi äro, hur
föga broderligheten ännu trängt in i vårt sinne. Vi leva för
mycket in abstractum — i förväntan, i det avlägsna, i teorier.
Arbetaren predikar broderlighet, men kommer en sämre
ställd kamrat och vill ha hjälp, blir han genast sur och
borgerlig. Prästen predikar broderlighet, men knackar en
tiggare på hos honom, hotar han med länsman.
Dagligen läsa vi om olyckor, om nöd och sorg. Men hur
ofta går något av detta oss djupt till hjärtat? På sin höjd
tacka vi Gud, att vi ännu icke träffats av ödets piska.
Alla gömma vi oss bakom den obotfärdiges förhinder. Alla
vänta vi på något underverk, som skall komma ned från
himmelen och förändra vår värld. Då skola vi leva rättfärdigt,
då skola vi hålla fred med varandra. Till dess kunna vi
leva "som alla andra" ...
Vi glömma, att vår uppgift ligger i detta nu, som vi stå
mitt uppe i, att det är vi, som skola göra underverken. Vi
vilja ej förstå, att den sanna heroismen framför allt verkar
i det tysta, undangömda, vanliga.
— 90 —•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
