- Project Runeberg -  Georg Adlersparre, fäderneslandets räddare, frihetens väktare, folkets vän /
13

(1902) [MARC] [MARC] Author: Jonas Jonsson Stadling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med ganska hårda slag å ömse sidor, voro mina käraste
tidsfördrif». Detta pojklynne, hvilket under formen af
ett visst tycke för det ystra och burleska bibehölls hos
Adlersparre hela lifvet igenom, var dock paradt med ett
i grunden känsligt sinne, som äfven röjde sig redan i
gosseåren. »Det var mig omöjligt», yttrar han, »att plåga
ett djur eller att se det plågas». Härom vittnar en
kännetecknande episod från hans barndom. Georg
åtföljde en gång fadern, som var en passionerad fiskare,
ut på fiske. En stor fisk, som slog omkring refven och
skrämde bort smärre fiskar, ville ej nappa ordentligt utan
nafsade endast och åt upp masken. Den hetlefrade
fadern ryckte otåligt upp den blanka kroken och befalde
pojken att sätta på densamma en daggmask, men denne
svarade, att han omöjligt kunde göra det; nya
befallningar med ty åtföljande stryk uträttade lika litet. Härpå
följde en grundlig afbasning, hvarefter den uppretade
fadern tillsade gossen att gå sin väg och ej visa sig på
länge. Gossen beslöt nu att för alltid lämna hemmet
och med de hopsparade slantar, han hade på fickan,
skaffa sig en vägvisare öfver fjällen till Norge. »Jag
anförtrodde», berättar han själf, »mitt beslut åt en
gammal tjänare. Lyckligtvis kom det meddelade förtroendet
strax till min far, som skyndade sig att med vänliga
ord och lämpor återställa det goda förhållandet oss
emellan samt lofvade mig att framdeles få följa sig till
Stockholm.»[1]

Vid besöket i Stockholm, hvilket skedde under
märkesåret 1772, åskådade den 12-årige Georg tillika


[1] Enligt en bland äldre Myssjöbor fortlefvande tradition
skulle den unge Adlersparre, omedelbart efter det hans fader
tillsagt honom att »gå sin väg», meddelat en äldre tjänare sitt
beslut att gå öfver fjällen till Norge och samma kväll
begifvit sig i väg efter en skogsstig från Hofvermo till byn
Persåsen. Bakom en rullsten, som ligger vid nämnda stig.
skulle den unge Georg hafva satt sig ned i den stjärnklara
kvällen och tagit sig en ganska lång funderare, innan han
fortsatte den beslutade långa färden. Under tiden fick han
höra tunga fotsteg efter skogsstigen. Det var hans fader,
som kom för att söka honom och nu öfvertalade honom att
vända om hem. »Adlersparre-stenen» lär ännu ligga kvar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jsadler/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free