Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
får blodskuld öfver sitt hufvud, som nu missleder eller
slappar den allmänna välviljan».
Den 20 mars anlände en ny skrifvelse till
Adlersparre från hertigen, hvari denne hotar med att afgå från
sitt riksföreståndareskap, i fall Adlersparre vidhölle sitt
yrkande att förändra konseljen, »då ej stånden sådant
särskildt förordna».
Adlersparre gaf nu efter till en del. I en skrifvelse,
hvilken han samma dag afsände till hertigen, förklarade
han sig på intet vis ämna lägga band på dennes vilja,
men tillika vidhöll sitt beslut, att ej minska eller skingra
hären. I en särskild promemoria framstälde han till
hertigen anbudet om kronan, hvilken han nu kände sig
stark nog att kunna bortskänka. Vidare uppstälde han
förslag till de åtgärder, som borde vidtagas i sammanhang
med västra arméns intåg i Stockholm. Dagen efter detta
intåg skulle hertigen ur konseljen utesluta Ehrenheim,
Stedingk och Klingspor, i hvilkas ställe Lagerbjelke, v.
Essen och Armfelt, den sistnämda i egenskap af
öfverståthållare, inkallas; dessutom skulle konseljen utvidgas
genom inkallande af två präster, två borgare och två
bönder, hvarigenom i konungens råd alla stånd skulle
blifva representerade.
För tillfället hade detta budskap åtminstone den
verkan, att hertigen hädanefter med blida ögon motsåg
de väntade trupperna som sitt starka stöd.
Den 22 mars intågade västra armén i Stockholm,
hälsad af befolkningens entusiastiska jubel. Tåget gick
efter Norrtulls-, Drottning- och Fredsgatan till Gustaf
Adolfs torg, där från arffurstepalatsets balkong
hertiginnan och prinsessan Sofia Albertina med sina hofdamer
viftade med hvita näsdukar, vänligt hälsande åt
Adlersparre, som med fäld värja besvarade hälsningen. Tåget
fortsatte därpå under massornas bedöfvande hurrarop
fram till Skeppsbron, där trupperna mottogos af hertig
Karl, som till dem och deras anförare yttrade några
smickrande ord. Därpå fördes Adlersparre upp på slottet,
där han och Adlercreutz omfamnade hvarandra.
»Adlercreutz, Finlands hjälte!» yttrade Adlersparre. »Georg
Adlersparre, hela Sveriges!» svarade Adlercreutz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>