Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
År 1828 hade Adlersparre uppsatt sin yttersta vilja,
hvari han djupt beklagade, att han ej kunnat sörja för
sina närmastes »jordiska sällhet», »och det är denna
själfkänslans smärta, som lägger mig i grafven», säger han.
»Jag önskar och ber», skref han vidare, »att min sista
färd må vara alldeles skild från den ståt, den flärd,
den skrytsamma glans, hvarvid mitt förakt varit fästadt
under min lefnad. Jag önskar, att min liflösa kropp
måtte utan all omklädnad, handtering och åskådning flyttas
direkt ur dödsbädden i likkistan och att denna min sista
säng må i enkelhet alldeles likna min vördade och
innerligt älskade svärfaders, med omskrift, som uttrycker min
sista och ömmaste tanke: ’O, mina älskade! O, mitt
fädernesland!’» På hans bröst skulle fästas kronprinsen Karl
Augusts porträtt. Till grafven ville han bäras af soldater,
hvilka 1809 stått under hans befäl. För likbegängelsen
föreskref han: »Ingen prakt, intet tal, intet buller af
något slag». Sedan han uttalat det ömmaste farväl till
sin maka, sina barn, sitt fosterland och sitt hem,
tillägger han: »Farväl, gåtlika värld, jag lämnar dig utan
saknad!»
Vid slutet af 1833 förnyade han denna sin sista
vilja och tillade: »Jag hoppas och förbinder mig
uttryckligt och kraftigt, att narrverket Serafimerbegrafning, med
eller utan kostnad, icke må komma i fråga». Under ett
svårt sjukdomsanfall nästföljande år nedskref han följande
vädjan till fäderneslandet: »Om jag i någon farans stund
vågat allt hvad människan är kärt, så torde det förlåtas
och ej alltför hårdt bedömas, att jag ber om vård och
omsorg för hustru och barn».
Efter fem månaders svår sjukdom och en lång
dödskamp uppgaf Georg Adlersparre sin sista suck den 23
sept. 1835. Han var då 75 år.
Hans lik bars af veteraner från 1809 och följdes
af sörjande allmoge och nästan hela Kristinehamns
befolkning till grafven.
Om Georg Adlersparres bortgång säger hans
samtida, Erik Gustaf Geijer:
»Den bortgångne vilja vi ej afundas hans hvila.
Han har den redeligen förtjent. Allt af honom tyckes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
