Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Den primitiva egoismen och altruismen i ”kampen för tillvaron”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingående kritik av den skeva uppfattningen och
tillämpningen av begreppet ”kampen för tillvaron.”
Själv framstående naturforskare, kunde han även
med stöd av omfattande personliga iakttagelser,
särskilt i norra Asien, hävda ”inbördeshjälpens”
övervägande tillämpning inom djurvärlden, ”Två sidor
av djurlivet”, säger han, ”frapperade mig under de
resor, jag i min ungdom företog genom östra Sibirien
och norra Mandschuriet. Den ena var den ytterliga
hårdheten i den kamp för tillvaron, som de flesta
djurarter ha att bestå mot en oblid natur; den
oerhörda livsförintelse, som periodiskt orsakas av
naturkrafterna, och den därav härrörande fattigdomen på
liv inom det vidsträckta område, jag studerade. Den
andra var, att det också på de få ställen, där ett
ymnigt djurliv frodades, var mig omöjligt att upptäcka
— fast jag ivrigt spanade därefter — den vilda kamp
om existensmedlen mellan djur av samma
art som av de flesta Darwinister (fast ej alltid av
Darwin själv) ansetts vara livskampens centrum och
utvecklingens huvudfaktor.” Kessler framhåller
likaledes inbördeshjälp-principens övervägande betydelse
för den organiska världens utveckling. I sitt förut
nämnda arbete ”The origin and development of the
moral ideas” framhäver Westermarck likaledes den
betydelsefulla roll, som altruismen spelar båda inom
djur- och människovärlden.
Föräldrars (särskilt moderns) ömma vård om
avkomman hos däggdjuren och även hos många andra
djur är oomtvistlig. Den anses av somliga
(Aristoteles o. a.) härleda sig därav, att avkomman utgör en
del av föräldrarna. Enligt andra modifieras denna
känsla av självkärlek till avkomman såsom
föräldrarnas egendom. Häremot invänder Westermarck,
att moderskärleken även omfattar äggen, men icke
därför, att de utgöra en del av modern, ty andra av
sina avsöndringar och avfall bryr hon sig ej om, och
fostermödrar t. o. m. bland lägre djur ägna den
adopterade avkomman (ägg eller levande ungar) moderlig
omvårdnad. Spencer anser föräldrakärleken
väsentligen bestå i medlidande med de svaga och hjälplösa:
bland lägre djur, som ej leva i samhällen, skiljer
modern ungarna ifrån sig, så snart de kunna reda sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
