Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Den primitiva egoismen och altruismen i ”kampen för tillvaron”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framställes slående exempel i skildringar ur
djurlivet.
De känslor, som närmast förorsaka fiendskap och
strider mellan individer och samfälligheter både
bland djur och människor, såsom vrede, hat och
hämnd, härleder Westermarck från en reflexartad
reaktion mot den förmenta eller verkliga orsaken till
smärta och lidande. Då denna reaktion antar
karaktären av raseri, kan den riktas mot vad som hälst,
även mot döda föremål, såsom ofta sker vid ett
sårat djurs raseri eller ett barns vrede. Men i regeln
riktar den sig i form av hämnd mot lidandets orsak.
Talrika exempel på dylik välriktad hämnd hava
iakttagits bland de högre djuren, såsom hästar, hundar,
kattor, kameler, elefanter och apor, och det icke blott
för liden fysisk utan även för moralisk smärta. Ja,
lägre djur, t. ex. fisken — särskilt spigg —
ådagalägger vrede, när dess område inkräktas av andra.
Härvid föreligger dock ingen omedelbar orsak till smärta,
utan utgör ”vreden” här en reaktion mot
inkräktning.
”Harmen är”, säger Westermarck, ”liksom den
protektiva reflexhandling, varur den småningom
utvecklats, ett skyddsmedel för djuret. Till innebörden
är dess uppgift att avlägsna orsaken till smärtan
eller, vilket är detsamma, orsaken till lidandet.
Tvenne olika tillvägagångssätt kan nu ett djur tillgripa i
förhållande till ett annat, som orsakat det smärta:
det kan antingen undvika eller anfalla sin fiende. I
förra fallet handlar det av fruktan, i det senare av
vrede, och valet beror på omständigheterna. Båda
äro av högsta vikt för släktets bibehållande och
kunna därför anses såsom element i djurets
själskonstitution, förvärvade under kampen för tillvaron.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
