Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Den primitiva egoismen och altruismen i ”kampen för tillvaron”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
södra Europa, kjökkenmöddingarna i Danmark etc.)
visa ock, att även urmänniskorna levde i samhällen,
och det vore orimligt antaga, att människan i
urtillståndet skulle hava ådagalagt mindre
sammanhållning och inbördes hjälp, än vad vi finna bland djuren.
Den moderna etnologiska forskningen bland nu
levande naturfolk ådagalägger också, med få
undantag, att ju lägre ett folk står på kulturskalan, desto
fredligare och hederligare är det; och att i alltför
många fall förhållandet är tvärtom, ju högre man
kommer på kulturutvecklingens skala. ”De lägre
stående vildarna”, säger den framstående engelske
antropologen Marett, ”äro icke så blodtörstiga, som vi äro
böjda att tro. Kriget har utvecklats som allting
annat, och med detsamma har också den människotyp
utvecklats, som älskar kriget för dess egen skull.”
Visserligen omtalas vissa ociviliserade folkslag, bland
vilka människoliv aktas ringa. Å andra sidan
omtalas halvvilda folkslag, bland vilka mord är så gott
som okänt, t. ex. indianstammen omaha,
eskimåstammen iglolik, infödingarna på en del av Samoaöarna,
veddahs på Ceylon, beduinerna vid Eufrat, flera
stammar i Afrika, såsom bakwirerna, bambaras,
mandingos, basuterna m. fl. Bland talrika naturfolk
säges mord uttryckligen stämplas som brott, t. ex. bland
grönländarne, indianstammen dakotas, nyseländarne,
infödingarna på Andamanöarna, d:o vid Botany Bay, i
vissa delar av Australien o. s. v. Visserligen
inskränkes denna aktning för människoliv bland de flesta
naturfolk till familjen, klanen och stammen, men
icke uteslutande.
”Ingen känd stam”, säger Tylor, ”huru lågt
stående och hämdlysten den än må vara, har någonsin
tillåtit, att människor utan urskiljning döda
varandra.” Det finnes även flera exempel på lägre stående
stammar, bland vilka även mord på främlingar är
förbjudet, och bland talrika naturfolk är gästfrihet
och skydd gentemot främlingen en ovillkorligt
bjudande plikt. Att döda eller vägra att skydda en
främling, som kommer som gäst, utgör bland dessa en
knappast tänkbar förbrytelse. Icke sällan öva
klaner och stammar vänskapliga förbindelser med
varandra. Bland några naturfolk säges krig aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
