Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvetsfriheten och dess inflytande på samhällslifvet och religionen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bördor, och för dem, som beröfvats orättvisa
företrädesrättigheter; hvarföre skulle då ej de grundsatser,
som inom detta område visat sig så
välsägnelsebringande, äfven hafva samma verkan på det
kyrkopolitiska området? Sanningen är alltid och allestädes
sanning. Är det rätt och väl eller gagneligt för ett
folk, som ej vill hylla slafveri och ståndsskilnader,
att låta dylika medeltidsgrundsatser, likt forntidens
brottslingar, vinna helgd vid altaret och skydd
under prestkappan? Det stora verket är blott till
hälften utfördt, så länge icke den religiösa jemlikheten
blifvit fullkomligt genomförd, och detta kan ej ske
förr än i och genom statskyrkosystemets upphäfvande.
Statskyrkosystemet är vidare en politisk orättvisa,
emedan det bereder ett visst religionssamfund
verldsliga företräden på andras bekostnad. Utrymmet
tillåter oss ej att upptaga till behandling, huru
»kyrkans» egendom tillkommit; vare det nog att anmärka,
att »kyrkans» egendom är statens tillhörighet. Så
länge en viss »kyrka» är statskyrka, är all hennes
egendom statens, och Gustaf Wasa var i sin fulla
rätt, då han såsom statens öfverhufvud använde de
ofta på tvetydigt sätt åtkomna kyrkogodsen till att
stärka rikets finanser. Men svenska statens egendom
är svenska folkets egendom, då ju svenska staten
är (eller åtminstone borde vara) svenska folkets
representant eller detta folk sjelft från en viss
synpunkt betraktadt. Om då hela folkets gemensamma
egendom kastas i händerna på personer, som bekänna
sig till ett visst samfund — om de som bekänna en
viss läroform just derför beklädas med yttre fördelar,
rang och värdighet, under det de, som bekänna en
annan eller ingen religiös läroform beröfvas många
af till och med de okränkbaraste menskliga
rättigheter, är icke detta en skriande orättvisa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
