- Project Runeberg -  Genom den stora vestern. Reseskildringar /
62

(1883) [MARC] Author: Jonas Jonsson Stadling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Genom vestra Kansas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alls. I allmänhet utläggas likväl gångbanor af plank.
I torrt väder äro dessa gator en öken af dam, i regnigt
väder en misströstans dy. Stadens arkitektur är ock
om-vexlande. Den energiske och framgångsfulle krämaren, som
förvärfvat sig ett par hundra tusen dollar, har uppfort en
ståtlig femvåningsbyggnad af tegel. Näst intill har en
fattig stackare, utan andra tillgångar än framtidshopp, rest
ett brädskjul, der han säljer matvaror eller grönsaker; och
dernäst står en svartglänsande afrikan och säljer ostron
på ett bord under bar himmel bredvid#en respektabel
kyrkbyggnad, under det den ståtliga normalskolans
byggnad öfverskådar hela staden; men icke en enda krog
syns till!

På eftermiddagen råder lif och rörelse. Metodisterna
hafva ett »camp mesting»[1] ett stycke utom staden, och nu
är en allmän exodus. En hygglig svensk metodistgumma
bjuder mig vänligt gå med sin familj: »Vill inte herrn
komma med i kampen?» sade hon. »Vi ska’ ha’ så
roligt: vi ska’ ta’ me’ oss stolar, och vi ska’ sitta och spisa
i kampen.» Jag gick med ut »i kampen», och der var
en brokig samling af »alla folk, slägten och
tungomål». God ordning rådde, och alt var stilla till en
böijan; men då den unge och liflige predikanten en stund
med all makt bearbetat folkets känslor, blef han ofta
öfverröstad af ära-haleluja-rop från folkmassan. En grupp negrer
hade synbarligen erhållit andan i rikt mått. De hoppade,
skrattade, klappade med händerna och jubilerade. En af
dem lade sig på rygg på marken, sparkade med fotterna
och klappade med händerna, skrattande och lofvande. Jag
närmade mig, och i det allmänna jublet kunde jag höra
honom utropa: »Halle-hi!-hi!-lu-ho!-ho!-jah!-ha!-ha!-ha-a-a!
Bress-hi!-hi!-de-ho!-ho!-Lord-ha!-ha!-ha-a-a!
» etc.

Jag träffade negrer öfver alt i Kansas, der de uppgå
i antal till omkring 4,000. De flesta af dem bo likväl i
östra och södra Kansas. De ha, som bekant, invandrat
från sydstaterna, kanske mest från Missisippi. Här skatta
de sig mycket lyckligare än i sina förra hem. De egna
sig betydligt åt yrkesidkande, småhandel och jordbruk, men


[1] »Lägermöte». Sådana religiösa möten ute i det fria äro
mycket vanliga och räcka stundom ett par veckor, hvarunder folket bor
i tält, då grannar ej ha rum tillräckligt för dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:42:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jsstora/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free