Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Genom Arizona och Colorado-öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tafla af ett öfverjordiskt landskap, en strand, som aldrig
trampats af en dödligs fot, en sjö, som aldrig fått något
namn, en verld, som aldrig kartlagts. — Jag tänkte på
dessa tusentals ökenresande med svarttorkade läppar, hvilka
med lifvadt mod hastat efter dessa förvillelsens sjöar och
floder — och dött med torra ögon, innan de nått dem!
Tåget har ilat nedåt, alltsedan vi lemnade Yuma. Här
och der ila vi förbi en grupp kineser, som i den brännande
solhettan arbeta på att skotta undan sanddrifvor. Här lider
man ej af snödrifvor, men ofta orsaka de svåra orkanerna
trafikhinder genom att begrafva banan i sand och grus.
Mot middagstiden kommo vi till Dos Palmas och befunno
oss då 300 fot under hafsytan. Här var fordom haf; sedan,
då landet höjde sig, blef det en stor insjö, hvilken i följd
af landets ytterligare höjning och andra-orsaker alldeles
uttorkats; och nu är det en kittel, i hvilken kokas luft och
järnvägspassagerare. Har du erfarit en hetta, uppgående
till 118° Fahrenh. i skuggan? Denna värmegrad visade
termometern inne i järnvägsvagnen vid Dos Palmas. I en
dylik värmegrad plus rykande sand, som helt obesväradt
slår sig ned i alla vinklar, vrår och öppningar af
männi-skokroppen, f&r man en aning om, att man är i en öken,
ett purgatorium eller något dylikt. Tänka förmår man icke.
Jag ansträngde mig dock att tänka på den stackars
eldaren och lokomotivföraren; men afundades dem ej deras
ställning.
Till venster synes, under det vi fortsätta färden, en
uttorkad saltsjö, hvilken syn sänder alla passagerare till
den stora vattenbehållaren. Besynnerligt! Ju mer vi sågo
på det i solen glittrande saltet, ju mer törstade vi, och
det hjelpte knapt att dricka. Ännu i dag, om jag vill
bli törstig, behöfver jag blott tänka på den der uttorkade
saltsjön.
Men hvad är detta, som rör sig vid synranden? Det
närmar sig! Är det dödsdansen? Aldrig har jag sett en
slängdans så vild som denna. En hel rad mörka
socker-toppformiga figurer svänga om med hvarandra, så att det
ryker omkring dem. Det är en orkandans; men
konduktören förklarar, att denna är blott lek i jemförelse med,
hur den brukar rasa. Det har händt, att den bokstafligen
stoppat tåget eller t. o. m. kastat det ur spåret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
