Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. I San Francisco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tom hade ett litet skoborstarestånd efter en af San
Franciscos mest trafikerade gator. Han var mycket pratsam
och talade alltid i religiösa ämnen. Hans kunder lyssnade
på honom med undran eller löje. En skoborstare, som
talade om Gud och gudsfruktan midt i denna San
Fran-cisco-lifvets malström var något alldeles nytt! Och Toms
egendomliga sätt att uttrycka sig gjorde hans ord särdeles
intressanta, och hans hänförelse öfver sitt ämne var
smittande. Han talade mest om erfarenheter, inlät sig sällan
på stridsfrågor. Då han vidrörde någon punkt, som var
särdeles dyrbar för honom, kunde .han omedvetet resa på
sig och för några ögonblick upphöra att polera kundens sko
och med hög stämma under djup rörelse tala om Jesu
kärlek och Guds frid. Natten tillbragte han också i sin »låda».
Jag gick förbi den tidigt på morgonen och sent på kvällen
och hörde honom sjunga af hjertans lust sånger till Guds
pris. Hans hjerta tycktes vara så fullt af kärlek och fröjd,
att det ständigt flödade öfver i tal och sång.
»Huru kom du att förlora dina ben, Tom?» frågade
jag honom en dag, under det han flitigt polerade min sko.
»Mina fötter och ben skadades af köld i Missouri; och
de måste aftagas.»
»Detta var en svår pröfning för dig, var det ej?»
»Nej, det gjorde ej så ondt, som jag väntade; och jag
visste, att det tjenade till det bästa; eljest hade det aldrig
händt mig. Förlusten af mina ben hindrar mig ej från
att flytta mig från ställe till ställe, och min helsa är lika
god som någons. Herren är god emot mig, och nästan
alla ha ett godt ord till mig. Prisad vare Gud, han gör
mig lycklig utan ben!»
Tom hade varit slaf, men talade väl om sin husbonde.
Han tillhörde en kristen församling. Hans pastor omtalade,
att den lemmalytte negern gaf hundra dollar till deras nya
kyrka. Man ville ej till en början mottaga hans gåfva,
men han blef då misslynt och frågade, hvarför han ej
skulle få den glädjen att vara med om att uppbygga ett
hus till Guds ära.
Den italienske positiv-spelaren och harpolekaren har
funnit sin väg äfven hit. Du armbogar dig fram i trängseln
mellan amerikaner, australier, ny-zeländare, ryssar, polackar,
mexicanare med sina runda och oljeglänsande anleten, span-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
