- Project Runeberg -  Genom den stora vestern. Reseskildringar /
170

(1883) [MARC] Author: Jonas Jonsson Stadling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. På hästrygg mot Yosemite

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vi blicka från höjd till höjd 2000 fot ned mot San
Joaquin-dalen öfver majestätiska furuskogar. Tre olika
slags furor resa sig mot skyn, den gula furan, pinus contorfa,
och sockergranen. Den sistnämda är nätt opp det
smakfullaste och ståtligaste träd, man kan tänka sig. Hon
reser sin smärta och symetriska gestalt ända till 250 fots
höjd mot skyn, under det en grönskande yfvig krona pryder
hennes hjessa, och käglor af en fots längd hänga ned från
hennes armar. Äfven Job tyckes inspireras af detta
ståtliga skådespel, ty han går med raskare steg än någonsin
uppför bergshöjd efter bergshöjd under de väldiga trädens skugga.

Vi passera ännu flera utdöda grufstäder. På vissa ställen
synas några kineser sysselsatte med att »vaska guld», utom
mexicaner och indianer och några hvita af det ohyggligaste
utseende. Bland dessa platser, som ännu visade tecken tilllif,
passerades Mormon Bar och Cold-Spring Station. Nu och då syntes
genom skogen en skymt af Merced bakom oss, under det
de snöbetäckta Sierra reste sig mot skyn framför oss.

Vägen uppfor den sista och högsta bergsryggen af
Sierra är fem mil lång, och Job börjar visa sig trött,
hvilket ej är att undra öfver, ty han har redan burit mig
50 mil sedan kl. 3 på morgonen, mycket längre än vi trodde
vi skulle färdas på en dag.

Vi ha redan uppnått Sierra Nevadas högsta punkt,
en utskjutande bergsklippa kallad Point Lookout. Här
stannade vi. Jag steg af hästen och stod några oförgätliga
minuter på yttersta branten af klippan — ett utropstecken
från topp till tå. Här höfdes bäst tiga, ty ord äro för fattiga
att uttrycka hvad jag skådade och kände. Sierra Nevada
saknar visserligen Alpernas glacierer och många vattenfall, men
de öfverträfla alla berg, hvilka jag sett, i sina fantastiska former;
och de majestätiska skogarne sakna motstycke. Der nere
slingrar sig Merced-floden som en silfvertråd i dalen tusentals fot
under dina fotter. Du ser toppame på skogsmonarker, som
gräft ner sina tår under flodens botten och resa sina hjessor
2 å 300 fot mot höjden, men synas härifrån små som
sparrisplantor. Du skådar ut öfver bergen, och din syn
möter bilden af ett stormupprördt haf, hvars jätteböljor
äro betäckta med furuskog, under det skummet på deras
kammar sammanfrusit till snö och is, och skogbevuxna kullar
utbreda sig i fjärran mot öster vid bergets fot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:42:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jsstora/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free