Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Kaliforma-»Sommarnöje.» En Sierra-hjälte. Bland jätteträden. Hos fåraherdar och jägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lammet, stryker undan dess »naturliga» innehåll med
handen, stoppar dess ena ända i munnen och tuggar och
sväljer den så fort han hinner; det är visserligen icke heller så
angenämt att se mexicanen sitta vid elden och plocka
loppor etc. från sin smutsiga kropp eller att lyssna till det ej
så särdeles hyfsade språk, som San Francisco-jägarne
använda; men det är ej mer aptitligt att se super fint folk
t. ex. äta ost, »som rörs», än att se en indian, som äter en
färsk tarm; icke heller är det egendomligt för mexicanen
att plocka loppor etc. från sitt smutsiga hull; och San
Fran-cisco-jägarnes eder voro ej grö fre än de, hvilka t. o. m. ’
en svensk biskop nu och då använder.
Här uppe bland Sierra-bergen finnas de stora vilda
s. k. »bergfåren». Fåraflaren, som äger hjorden, hvilken
betar omkring oss, har två tama »berg-får», hvilka tyckas
trifvas .godt bland sitt civiliserade sällskap. Detta slags
vilda får (ovis montand), hvilket finnes bland Sierra Nevada
från Tejon-passet i södra Kalifornien till Oregon-gränsen eller
kanske ännu längre norr, är mycket skygt och svårt att
fånga. Det är mycket stort. Dess längd är omkring fem
fot och det väger stundom 120 kilogram, således mer än
ett vanligt råddjur. Under buken är det hvitt, för öfrigt
gråbrunt. Gumsens horn äro mycket stora, stundom 5 tum
i genomsnitt vid hufvudet och tre fot långa. Hornen böja
sig först uppåt, sedan bakåt och nedåt och så i spiralform
med ändpunkten böjd utåt. Bergsborna påstå, att fåret
använder sina hom för att hjelpa sig ned från höga*klippor,
på hvilka det gema vistas. I stället för att klättra utför
de branta klipporna och öfver de grofva stenblocken, hoppar
det hufvud8tupa ned för lodräta klippor af ända till 100
fots höjd och faller på sina hom, som äro starka nog att
motstå stöten och elastiska nog att kasta fåret tillbaks 10
å 15 fot i luften, hvarifrån det för andra gången kommer
ned på sina fötter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
