Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Kaliforniadrag, indianer och spanjorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Verldsutvecklingen skrider vesterut. Vid Stillahafvet
finnas alla vilkor for den bästa både materiela och andliga
utveckling; och monne ej detta land skall, i sinom tid, blifva
skådeplatsen for den högsta civilisationen?
Kaliforniens indianer stå mycket lågt, kanske lägst af
Nordamerikas indianer, och gå med snabba steg sin
undergång till mötes. Tjugofem år sedan uppgingo de till öfver
50,000; nu räkna de blott omkring 7,000. De drefvos från
sina jagtmarker och fiskerier af de hvita; de stulo boskap och
matvaror, hvadan de hvita böljade ett utrotningskrig mot
dem. Sådan har varit uppkomsten af de flesta indiankrig,
som rasat i olika delar af staten sedan 1849. Den fattige
indianen till fots, väpnad med blott båge och pil, kan ej
mäta sig med den rike amerikanen tili häst, väpnad med
pistol och gevär. För hvaije hvit, som dödats i dessa krig,
ha 50 indianer fallit.
År 1848 hade nästan hvarje dal sin indianstam; nu ha
de flesta af dem försvunnit. Koppor, syfilis och bränvin
hafva samverkat med kulan och dolken att bereda rum för
de hvita. Både män, kvinnor och barn bland indianerné
äro lidelsefullt begifna på rusdrycker. Under sådana
förhållanden är det naturligt, att den största osedlighet och
lösaktighet råda. Kalifornia-indianerne, utom Mojaverna,
anses höra till den afdelning, som kallas Shoshoner, hvilken
äfven innefattar Nevadas och de fleste af Utahs indianer.
Dessa äro mycket underlägsne de indianer, som under senaste
seklet bodde öster om Missisippi. Blott ett litet fåtal af dem
ha lärt sig bruka eldvapen. De äro korta tili växten;
männen omkring b1 ¡2 fot och kvinnorna 4 fot 10 tum. De äro
tjocka öfver höften och bröstet och ha stark röst, men deras
armar och ben äro smala och svaga. Då de ej smittas af de
kristnas sjukdomar och få smak på deras bränvin, åtnjuta
de stark helsa och. uppnå en mycket hög ålder, ofta 110
och 120 år eller derutöfver. De förkyla sig aldrig, oaktadt
de vistas bland bergen i snö och köld utan andra kläder än
ett råddjursskinn, kastadt öfver skuldran. Der de ej komma
i beröring med de hvita, gå männen nakna, och kvinnorna
äro klädda i ett slags stubb, gjord af remsor af seg bark,
som fasts vid en gördel. Deras tält äro mycket primitiva:
blott sex fot vida och öppna åt alla sidor — alltid fulla af
smuts, maskar och annan ohyra! Deras styrelsesätt är mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
