Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Genom purgatorium. Yuma-hjälten. Indian-panik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid skymningen kommo vi till Fort Ynma. Vi hade
löfte om militär-eskort derifrån för att skydda tåget under
förden genom Arizona och en del af Nya Mexico.
Vi stannade nära en timme, hvarunder vi &to
kvälls-vard — men ingen militär syntes till. Under väntetiden
hade ett par »civiliserade hvite män» gjort försök att röfva
från oss våra reseefekter, dock utan att lyckas; under det
den talrika mängd »vilda indianer», som halfnakna svärmade
omkring, hvarken rörde oss eller våra saker. Under det
jag sökte lugna ett par fruntimmerspassagerare, hvilka voro mer
än tillbörligt fruktande, emedan vi skulle nödgas fara utan
militär-eskort genom sjelfva brännpunkten för
indianorolig-heteraa, inkom i väntsalen en väldig bjässe. Han var ej
en indian, ej heller ett vilddjur, oaktadt man vid första
anblicken skulle ha varit böjd för att anse honom som en
förening eller förvridning af båda. Fruntimren tystnade
och bleknade, och en egendomlig rysning, som hotade att
sätta skrattmusklerna i verksamhet, genomilade mig från
topp till tå. Han var klädd i en luden jacka — om af
björn-, varg eller annat skinn kan jag ej bestämdt säga —
från hvilken hängde en mängd fransar, på ändarne betäckta
med metall, hvilka åstadkommo ett egendomligt skrammel,
då hjälten rörde sig; fantastiskt utstyrda byxor och stöflar,
en slokhatt med långa fjädrar svajande i toppen samt ett
bredt bälte omkring lifvet med två stora pistoler och en
spansk dolk fulländade utstyrseln. Lågor och blixt flammade i
hans öga, hotelse och utmaning i hvarje rörelse, under det han
spatserade omkring i rummet, stänkte tobakssaft omkring sig
och skröt öfver sina bragder bland indianer och mexicaner.
»Jag var den förste hvite mannen bland indianstammarne,
och de ha aldrig vågat röra mig! — Ingen vågar röra mig!
sade han, under det han kastade en utmanande blick
omkring sig. En liten enögd grufarbetare från Texas gick
fram med händerna i byxfickan, betraktade underdjuret från
topp till tå och slutligen frågade honom i en förargligt
medlidsam ton: »Är Ni ej rädd för att falla och skada
Er med alla dessa vapen och alt detta krims-krams?»
»Hvad menar Ni? Hvem är Ni?» »Jag menar Ni
är den största humbug, som verlden sett. Mitt namn är
Sander, en grufarbetare från Texas», svarade den andre
helt lugnt, »och om jag vore i edert ställe, skulle jag krypa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
