Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Genom purgatorium. Yuma-hjälten. Indian-panik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utstå, och hvarför skulle vi anse vårt eget kära lif så
ofvermåttan dyrbart, att vi skulle så ängsligt frukta för
ett indian-äfventyr. För öfrigt ha våra hvita bröder gjort
mest för att förvilda och förgrymma indianen; och det är
hufvudsakligen derför som så många svårigheter uppstå.
Men morgonen randades skönare och mer välkommen än
någonsin, och vi kommo välbehållne till Tucson till frukost.
Hår rådde mycken rörelse med anledning af
indianorolig-heteraa, och de vildaste planer för deras utrotande omtala-
des. Sålunda ansåg en pussig tysk krögare, att man
lättest kunde lösa »problemet» genom att bjuda indianerna
på giftblandad soppa — »och låta krögarne få det som
öfver-blefve, ty de ha större skuld än någon annan till indianernas
förderfvande», inföll undertecknad. Krögaren mumlade något
och gick sin vag. Så gjorde äfven jag, glad öfver att tåget
genast gick. Annars kunde äfven jag fått smaka pi, om
ej soppan, så dock blåpiller. Men här fingo vi militär —
en full vagn och mera till af beväpnade halfnakna indianer,
åtföljda af några hvita officerare. Men denna egendomliga
och högst intressanta militäreskort gjorde ej våra
fruntim-mersmedpassagerare något lugnare 1 Hvad hindrade desse
att vända sina vapen mot oss i stället för mot sina bröder?
Men de voro alla så öfver sig lycklige att fö åka på tåget
och skrattade hela tiden så hjertligt, att man ej kunde låta
bli att skratta med. En röd soldat satte sig bredvid mig,
öch jag kände mig smickrad af hans sällskap. Jag har
aldrig sett en så hemsk rodnad, som brann i hans ögon
och flammade öfver hans kinder 1 Jag sökte samtala med
honom, men hans engelska ordförråd var ej stort. »Mig
stor krigare; mig duktig bössa; mig skjuta eder half mil»,
innefattade alt hvad han kunde säga; men han pratade
ständigt och skrattade. Jag låtsade som om jag förstod
hönom. Genom vårt lifliga samtal ådrogo vi oss
uppmärksamhet, och jag ansågs utan tvifvel vara mäkta lärd i
indianska språket, till dess ett fruntimmer kom och bad
mig tjenstgöra som tolk, emedan hon ville samtala med
»den store krigaren».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
