Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Colorado Springs. Manitou. Till toppen af Pikes Peak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blommor af sällsamma slag. Jag var ledsen, att jag ej var
botanist. Jag kände namnen pä blott fä af dessa bergens
skönbeter. Bland dessa voro lejontänder och smörblomster,
violer och rosor, ridd&rspomy’, blåklockor och höstklockor m fl.
Utom de olika slags barrträden, bland hvilka den
yf-viga ock täcka silfvergranen är talrikast, syntes cottonwood,
lönn och poppel.
En enstöring vid namn Jones har inköpt en del af
denna park i afeigt att här fä i laga bo skild från sina
talrika slägtingar. Hans hydda i skogen ligger 10,080 fot
i höjden. Här bor han vinter och sommar i sitt snygga
»log-hus», h varifrån han kan stolt se den lägre verlden
öf-ver axeln. Vi åto farska hallon och mjölk i hans hem
och fortsatte sedan vår vandring, ej utan att litet smått
afdndas eremiten hans ostörda lngn i sin »vrå bland
bergen».
Yi gynnades af utmärkt väder, och utsigten blef alt
mer majestätisk, ja högre vi kommo; men det blef också
svårare att* klättra. Jag kände mig flere gånger färdig
att uppgifvas, dels af trötthet och dels i följd af den
tunna och lätta luften. Blodet rusade till hufvud, ögon och
fingerspetsar, och jag höll flere gånger på att svimma.
Dessutom lider man äfven af kväljningar. Vi sågo
ständigt toppen och tyckte, att det ej var långt dit; men
erfarenheten ådagalade motsatsen. Jag gjorde den
erfarenheten, att man kan genom viljeansträngning nå målet, äfven
om de kroppsliga krafterna säga nej. KL. 12,10 kommo
vi ändtligen upp till toppen, der vi tillbragte 2 timmar.
Att beskrifva den härliga utsigten från denna punkt är helt
enkelt omöjligt. I öster ser man ett .haf af prärie-land,
så långt ögat kan nå — och bortom både prärier och haf
såg en af sällskapet (flere kommo efter till häst) med
inbillningens och längtans öga ett land, som visserligen ej är
så stort och rikt som detta, hvilket utbreder sig framför oss,
men som dock ensamt kan fylla ett stort tomrum.
Mot vester synes en oförgätlig tafla af berg, djupa dalar,
floder och sjöar. En dylik syn måste ses för att till någon del
uppfattas. På toppen är omkring 40 acres, betäckta med
väldiga stenblock. Bland dessa reser sig en grafvård,
bestående af ett hvitmåladt bräde, hvarpå läses följande inskrift:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
