Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1. Konungen i Guds namn. 11
vittnesbörd) tager ingen emot." Detta var nu svårigheten,
den stora svårigheten i Jesu Kristi vittnes-kall: å ena sidan
skulle han bibringa människorna den insikten, att han just
var den väntade Messias, den Konung, som var kommen att
upprätta Guds rike i Israel och i hela världen; å andra sidan
skulle han förebygga eller undanröja just det, som
människorna sedvanligt härvid tänkte sig och räknade sig till
godo, på det de från sin jordiska synkrets måtte kunna
införas i en överjordisk, himmelsk, i Guds egna tankar (Matt.
16:13—23; 20: 20—28). Därför måste han avväga varje ord
och handling, så att han aldrig talade eller gjorde för mycket
på en gång och dock ej heller för litet, så att han icke stärkte
människorna i deras vanliga sinne och likväl icke blev
alldeles ofattlig för dem; somligt måste han klart och bestämt
uttala, annat, som mängden skulle hava missbrukat, måste
han låta den blott ana för att giva en eggelse åt de
allvarligt menande; ena gången måste han gå framåt med största
djärvhet, andra gången åter måste han hålla sig försiktigt
tillbaka. Detta gällde i förhållande till människorna;
därjämte hade han även att, i förhållande till Gud, handla såsom
en rättskaffens son, vilken icke går sin fader i förväg, utan
följer honom efter; i detta hänseende hade han att dessutom
akta på vad hans himmelske Fader i varje ögonblick särskilt
ville hava gjort eller icke gjort, och huru Gud i sin styrelse
med människor och omständigheter fogade det, huruvida
enligt densamma Guds stund till det eller det ordet och verket
var inne eller ej (Joh. 5: 19; 2: 4; 7: 6, 30; 12: 21—24). Intet
vågade eller ville han taga av sig själv eller göra för sig
själv, allaminst vad som hörde till hans egen ära, att man
skulle erkänna hans konungsliga värdighet; allt skulle göra
sig av sig självt i mån av människornas mottaglighet, efter
naturlig ordning, enligt Fadrens ledning, förande och gåva
(Joh. 5:41,43 f.; 8:50,54; 11:4,9 f.; 17:6—8).
Så var det även vid Jesu intåg i dag i Jerusalem, då
man för första gången firade honom såsom Davids son, som
skulle komma i Herrens namn, såsom den konungslige
Messias. Troget hade han allt intill denna stund aktat på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
