Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 Beck, Kristliga Tal.
folket sade: Denne är Jesus, profeten, från Nasaret i
Galileen.77 Detta svar, som Jerusalem gav på den gamla frågan,
var klart och visst; nu gällde det valet mellan den Konungens
rike, vilken blott genom makten av sin lära och sina
underverk hade erövrat folkets hjärtan, och å andra sidan folkets
ledare, som förkastade honom.
Men det gavs ännu ett högre svar ur forntiden, vilket
redan på förhand framställde dagens händelse i dess rätta
ljus. I det ögonblick denna timade, tänkte ingen på denna
förklaring, ehuru den för alla stod att läsa i Israels heliga
böcker; först efteråt blev saken klar för lärjungarne, då de
kunde överskåda Jesu liv ända till hans förklarings stund
med den genom honom vunna insikten i de heliga skrifterna
(Joh. 12:16), varför även evangelisten vid dagens berättelse
vill visa läsaren tillbaka till denna förutsägelse. Han
hänvisar på ett ställe hos profeten Sakar ja (9:9), där det heter:
"Fröjda dig storligen, du dotter Sion, höj jubelrop, du dotter
Jerusalem. Se, din Konung kommer till dig; rättfärdig och
segerrik är han. Han kommer ridande på en åsna, på en
åsninnas fale.77 Med hänvisning till detta profetiska ord vill
evangelisten ställa Kristi intåg i dess gudomliga ljus, i dess
sammanhang med Guds rådslut. Profeterna voro just män,
av Gud kallade och icke av världen, upplysta av Guds Ande
(2 Petr. 1:20 f.) till att förutsäga, vad Gud under tidernas
lopp skulle utföra till människornas salighet (Ap. G. 3:24;
1 Petr. 1:10) — leke för att tillfredsställa den mänskliga
förvetenheten, utan för att människorna på förhand skulle göras
uppmärksamma på Guds vägar och domar i världen, på det
de måtte lara sig med tålamod bära sin tids onda, och äga
hopp till den evige Guden, som styrer allt, även människornas
tankar; i förtröstan därpå skulle de övervinna sin tids onda,
bliva bevarade från faran att själva vilja hjälpa och ställa
till rätta, och överlämna åt de efterkommande det fasta
hoppet till Gud (Rom. 15: 4). Sådana människor skola, då Gud
införer i världen den sanna frälsningen och verkställer den,
av hans ord lära sig igenkänna densamma, för att med tro
och glädje mottaga den, i stället för att jaga efter blott sken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
