Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 Beck, Kristliga Tal.
att man hittills varit i ett orent, Gud ovärdigt tillstånd,
men att man ifrån samma stund överlämnade sig åt
renheten, ville beflita sig om ett rent sinne och ren vandel
(varför det ock kallades rening, Joh. 3: 25 f.) — på denna grund
skulle ock de gamla synderna vara förlåtna. Likaså
predikade och brukade även Johannes dopet såsom "ett
bättringens dop till syndernas förlåtelse". Men just detta, att
Johannes på själva den israelitiska kyrkans mark företog
ett sådant bättringsdop och gjorde det till ett oundgängligt
villkor för delaktighet i Guds rike, att han behandlade Guds
utvalda folk såsom oomvända, otvagna hedningar, på samma
gång det dock redan stod i Guds nådeförbund — detta var
en oerhörd nyhet och gav skengrund nog åt ivrarne för det
gamla, fariséerna och lagens män, att, såsom senare Herren
själv förebrådde dem (Luk. 7:29 f., jämf. 20:4 ff.), förakta
Guds råd och draga sig undan från det bättringsdop, vilket
folket, genombävat av Johannes’ predikan, underkastade sig.
Dessa ivrare kommo ej heller till någon ro, förr än man å
ämbetets vägnar genom särskilda utskickade (Joh. 1:19 ff.)
affordrade honom räkenskap, om han vore Kristus själv eller
Elias eller eljest någon av de gamla berömda profeterna,
efter han vågade så döpa; men han åberopade sig även nu
endast och allenast på den av Gud honom givna fullmakten att
bereda Herrens väg, vilken fullmakt han åtlydde — något
varom de snart själva skulle komma till erfarenhet genom den
starkare, som efter honom skulle komma. Men likaså å andra
sidan gentemot dem, som trängde sig till Johannes’ lära
och dop, tillbakavisade han med stränga ord den
inbillningen, att de med l)lott utvärtes hörande och dop skulle undgå
de förestående straffdomarna; till och med ordet: "I
huggormars avföda, vem har ingivit eder?" utslungar han, såsom
senare Herren (Matt. 23:33), emot alla dem, som i säker
förtröstan på sin från fäderna ärvda välsignelse, sitt yttre
barfiaskap (jämf. Kom. 9:4 f.), trodde sig kunna undvara
andens inre omskapning, i förlitande på sitt stamträds gamla
frukter höllo sig för fast rotade träd; av stenar, utropade
han, förmår Gud uppväcka barn åt Abraham, och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
