Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 Beck, Kristliga Tal.
nyfikna seendet ocli hörandet, vid det blotta begapandet av en
profet; man ärar måhända profetens ’person, älskar och
omfattar ett eller annat stycke av honom, men man inlåter sig
icke på hans egentliga, av Gud honom givna väsentliga verk.
Och därvid stannar det icke — uppbygges icke den goda
frukten, så växer i dess ställe den onda frukten; användes
i lättsinne det av Gud erbjudna tillfället att vinna sanningen,
så intages människan av ett bedrägligt sanningens sken och
en skuggbild, som leder henne på falska vägar; människan
bliver fientlig emot sanningen, måste strida emot henne för
sina egna skuggbilder, vilka sanningen angriper, och så
kommer det småningom även gentemot sanningens vittne, av
vars ljus man till en tid fägnat sig, till ett för eller emot,
så att man nu ej blott lättsinnigt behandlar, utan sig själv
till behag förkastar den obekväme, omedgörlige profeten. Så
gick det judarne gentemot Johannes, och i följd därav även
gentemot Herren själv, såsom Herren ännu i fortsättningen
av dagens textord (Matt. 11:12 ff.) förehöll folket det.
Profetintrycket, som Döparen gjort, blev icke bevarat och vårdat;
det av honom utkastade fröet blev icke nyttjat till
grundläggande och uppbyggande av den inre människan, och nu
icke blott försvann småningom alltmera den flyktiga verkan
av det sedda, utan nu frambröt även det naturliga
tänkesättet så mycket mäktigare genom den uppjagade rörligheten
i folkets sinnen och förvandlade det i Johannes ånyo
uppgångna ljuset till en bedräglig skenbild. Vad de av Johannes
behöllo var blott det, att ifrån hans uppträdande vore Guds
rike nära; detta utmålade de för sig efter sitt eget sinne
såsom uppfyllelsen av alla sina förhoppningar, och därför
kastade sig nu alla deras tankar på detta efterlängtade
himmelrike; dess skatter och njutningar betraktade de såsom
en fångst eller ett rov, såsom ett gott byte, som man med
våld kunde gripa och rycka till sig; däremot att förut i sitt
hjärta bereda vägen för himmelriket genom allvarlig
inåt-vändelse till Guds Iag, genom rättskaffens bot och bättring,
det höllo de icke av någon vikt (Matt. 11: 12; Luk. 16: 16 f.;
jämf. Fil. 2:6). Och emedan Johannes just yrkade därpå och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
