Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 Beck, Kristliga Tal
het och avund, dess hat och strid emot det goda, som av Gud
och för Gud är; huru skulle icke den alltigenom gode Guden
hata sådant, i stället för att älska det? Det står i motsats till
hans innersta, heliga väsende; huru skulle då icke detta
hansinnersta väsende med avsky och ovilja resa sig däremot och
stöta det ifrån sig, i stället för att inlåta sig därmed? Ja,
Gud vredgas, Gud vredgas, likasom han älskar; men han
älskar icke såsom en människa och han vredgas icke såsom
en människa; utan såsom Gud älskar han gudomligt med
helig andekärlek, icke med ohelig, köttslig kärlek, och såsom
Gud vredgas han gudomligt med helig andevrede, icke med
köttslig vrede; icke kött och blod, såsom hos oss, utan hans
helige Ande upptändes i honom i brinnande nitälskan emot
den orena, syndiga kärleken (jämf. Joh. 11: 33, 38; Ap. G.
17:16). "Intet oheligt får nalkas mig!" så säger den Helige,
icke med ett blott kallt, yttre förbud, utan ur sitt innersta,
med sitt heliga väsendes innersta upplågande, emedan det
onda är dess oförsonliga motsats.
Vore nu Guds vrede en lidelsefull vrede, såsom den
mänskliga, skulle han lämna fritt lopp åt en blott känsla, då vore
det snart slut med den honom förtörnande syndarevärlden,
eller ock måste man tänka, att så länge vreden över världen
fortfore, skulle den störa Guds egen saliga ro. Men Gud är
och bliver ej först i och genom världen salig, därföre ej heller
genom henne osalig; fastmer utan världen och trots världen
är och förbliver han i och genom sig själv den salige, som,
har allt i sig själv, världen må vara huru hon vill. Han är sig
själv sin egen himmel, förr än han skapat någon himmel,
och in i denna himmel når intet väsen med vare sig sitt
goda eller sitt onda. Hela världen Ear intet, det hon icke
först måste mottaga av Gud ifrån den första livsfläkten intill
den sista, ifrån fröet intill frukten; hon har intet, det han
måste låta sig givas av henne, för att ej lida brist, för att
hava salig ro; Guds himmelska ro och makt står högt över
världen i hans uregna härlighet, då världen däremot är
vanmäktig. Vad gott hon efter sin av Gud henne givna frihet
underlåter och vad ont hon gör, det medför ej något lidande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
