Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5. Guds vrede. 67
ingenstädes till något av Guds vrede; talet därom är blott
avsett att väcka fruktan hos människorna. Dock nog få de
se den, ja frukta den, men de behjärta och förstå ej vad
de se och erfara; de betänka ej att intet i världen kan finnas
förutan honom, från vilken allt har sitt ursprung, och att i
allt detta Guds kraft och sinne har sitt uttryck. Äro icke
nog makttecken av Guds vrede i världen, plågor och skräck,
ängslan och död, och varest är den människa, som icke har
sådant att genomgå? Varest är den modige, vars hjärta icke
redan ofta sviktat, vilken intet i världen kunnat injaga skräck,
om han än efteråt, sedan allt är överståndet, åter spelar
hjälte? Gives det icke för var och en av oss något särskilt
fruktansvärt, för den ene ett, för den andre ett annat, vilket
kastar honom i hans inre till marken, då han känner och måste
säga sig själv: om detta en gång rätt komme över dig,
oavlåtligt angrepe dig och icke mera släppte dig lös, du skulle
försmäkta av fruktan. Och vad är människan, när vreden i
samvetet bryter lös över henne? Kan icke samvetsskräck
krossa den råaste kraft, förvirra det skarpaste huvud,
förstumma den fräckaste ljugare och stortalare? Uppväckes
icke även hos sådana, som icke tänka på någon Gud, när de
se himmelen, jorden, vattnet i svallande uppror, uppväckes
icke ofrivilligt hos dem ett intryck, som till och med
frampressar utropet: himmelen vredgas, naturen vredgas? Eller
ock tala, dikta och sjunga de om ödets vrede, när en
oemotståndlig makt inbryter, som tillintetgör all mänsklig klokhet
och ansträngning, Nuväl, I hedningar, I som så talen, det
är den för eder okände Guden, himmelens och jordens
Skapare och Domare (Ap. G. 17:23 ff.); honom och hans vrede
masten I ovetande giva äran, om ock under sådana tomma
namn som natur, himmel, öde. Allt vad ont och smärtsamt,
pinfullt och förskräckligt I i världen haven att se och
erfara, ända ut till den obevekliga döden, alla de upproriska
och förstörande elementerna och krafterna i världen, alli
hörer det till hans vrede, vars makt verkar allt efter hanÉ
viljas, hans välbehags eller hans misshags viljas råd; därföre
heter det: Det gör din vrede, att vi så förgås; för din vrede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
