Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5. Guds vrede. 69
fullaste och otacksammaste bland människorna hava att
fröjda sig av denna världens liv och skatter (Kom. 2:4; Ps.
119:64, 33:1 ff.; 86:5, 15; Luk. 6:35; Matt. 5:45; 7:11).
Gud vedergäller ännu ingen människa såsom hon det
förtjänar, fördelar därföre ej heller ännu gott och ont i denna
världen emellan de olika människorna efter förtjänst, utan
såsom var och en bäst kan bruka det till sin bättring (Ps.
103:10; Matt. 13: 28—30; 20:13, 15; Kom. 2: 4; 2 Petr. 3:9).
Vad Gud i denna världen giver människan att lida är en
tuktan, ännu icke förkastelse, på det man måtte låta sig
avskräckas ifrån sin synd; men vad Guds godhet giver
människan till att njuta, gör därföre icke salig, men är ett
kärlekens dragande och lockande, på det människan måtte
uppväckas till blygsel över sin gudförgätenhet och fatta lust till
att söka Gud och lyda honom. Så uppenbarar Gud ännu
såsom denna världens regent även i vreden och i världens
plågor sin kärlek; så begagnar han även naturliga medel,
tuktan och välgärning, till att förbereda hjärtat och draga
det till helgelse i Sonen.
Men detta Guds uppfostringsverk fortgår dock icke i
evighet på samma sätt. Den, som förbliver i sitt oheliga
världssinne eller i ett orent kristendomssinne och menar, att
det skall lyckas honom, emedan han här i tiden kommer
igenom under Guds godhet och vrede: han missräknar sig.
Guds vrede och Guds godhet förbliva icke så blandade uti
vartannat, som de nu äro det, utan de skola en gång skilja
sig ifrån varandra och då skall även hela denna "blandade
värld och mänsklighet åtskiljas (Matt. 3:12; 13: 30, 40—43;
25:31 ff.; Joh. 5:27—29); efter uppf ostringsåren är en
avslutningsdag bestämd, då alla människor skola få sin
vedergällning och detta genom samma Guds Son, som först gjort
allt vad som kunnat göras för att rädda människorna ifrån
Guds vrede (Ap. G. 17:30 f.). Då behandlas människan
efter rättfärdighetens Iag, behandlas efter vad som blivit
eller icke blivit av henne i världen och därefter får hon sin
plats för alltid bestämd, antingen helt och hållet i Guds
vrede eller helt och hållet i Guds kärlek, icke mera till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
