Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 Beck, Kristliga Tal.
ker och inbjuder och lärer med sin Ande och sitt ord, med
sin ledning och sin tuktan, med glädje och sorg, allt detta,
på det han måtte uppväcka våra själar från döden och rädda
dem till sitt eviga rike.
Men om sanningen, mina vänner, skall bliva en kraft i
oss, så måste vi tränga in till själva kärnan och djupt
intrycka denna i oss. Kärnan av Jesu Kristi födelses historia
och hela hans historia intill slutet är denna: det gives en
Guds härlighet över denna världen, en högre värld, ett Guds
himmelska rike, och denna högre värld kommer i Jesu Kristi
person ned på jorden till oss, avfallna människor, för att
frälsa vad som låter sig frälsas, förr än den oföränderliga
domen avkunnas över vårt avfall. Därföre heter det om Jesu
Kristi kommande (Luk. 1: 78 f.): "Så skall ske för vår Guds
förbarmande kärleks skull, som skall låta ett ljus gå upp
och skåda ned från höjden, för att skina över dem, som sitta
i mörker och dödsskugga, och så styra våra fötter in på
fridens väg." Därföre kom vid vår Frälsares födelse
Herrens klarhet i himmelska väsenden, i änglar ned till jorden
(jämf. Joh. 1:51), och Herren själv började sitt verk med
detta ropet: Himmelriket är kommet hart när — bättren
eder och tron.
Men, mina vänner, detta allt gör ej ett sådant intryck,
att det leder till sanningens kännedom^ om vi blott ifrån
detind världens förhållanden beskåda det. Man får då
ingen övertygelse om att det verkligen gives en högre värld,
får ingen åstundan efter henne och ingen förbindelse med
henne. Man framlever sitt vanliga liv, upptager och bedriver
allt efter denna världens gång; man gör än något gott, än
något ont, och lugnar sig därmed, att man räknar det ena
mot det andra eller fastmer därmed, att man aldrig gör
någon grundlig överräkning; man njuter vad man har och
förmår, och lider vad man måste lida; man ser åldern komma,
ser döden komma, och genomgår slutligen båda delarne ej
annorlunda än såsom även träden och djuren bliva gamla
och dö. Så växer då ej fram en människa utöver denna
värld; så förbliver då människans ande bunden i detta världs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
