Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6’. Det gudomliga frälsningsverket.
i honom. — Ty det behagade Gud att låta all fullhet taga sin
boning i honom." (Kol. 1:15—17, 19).
Således detta, mina vänner, måste vi behjärta, för att
förstå de rörelser, som vid Jesu Kristi födelse skedde i
himmelen och på jorden: där är icke fråga om en skapad varelse,
som nu först får liv, som lever av denna värld, står under
hennes makt, utan ett väsen som redan levde i Guds kraft och
härlighet före all världen och redan i begynnelsen givit
världen dess liv; Gudssonen antager nu blott det mänskliga,
kreaturliga livet, som härstammar från honom, och kommer
till världen såsom till sin egendom (Joh. 1:10 f.); hon
tillhörer honom, icke han henne; hon står under hans våld, icke
han under hennes; men han kommer ej för att med
gudomligt våld taga henne i besittning, utan för att i mänsklig
förnedring med gudomlig kärlek giva världen livet (Joh. 3:17;
jämf. 6:33), återgiva henne det ursprungliga livet, som hon
redan i begynnelsen just genom honom hade mottagit av
Gud.
Ursprungligen levde hela skapelsen ett liv i Gud; även
vår människovärld var till alla delar god, en skådeplats för
Guds närvaro och vila; men därigenom att en del av de
skapade varelserna avföll från Gud, har en söndring
uppkommit i världen, så att hon delat sig i en övre och en
nedre värld, i en osynlig, himmelsk värld, där Guds vilja
fortfarande sker (Matt. 6:10), och i en synlig värld, där
Skaparens vilja blir överträdd. Genom detta överträdande,
genom synden har det ursprungliga skapelselivet av Gud gått
förlorat och döden inkommit icke blott i människorna, utan
ock i hela människovärlden (Kom. 5: 12; 8: 20); där är blott
ännu ett skenliv, ett timligt liv, vilket med all sin kraft och
blomstring förgår, timliga ägodelar och timliga fröjder, vilkas
ägande och njutning aldrig mättar och saliggör själen, alltid
framdriver ny syndalust och nya syndaverk, och därtill en
här av lidanden och plågor, av kropps- och andelidan den, och
slutet på allt är en förskräcklig förbidelse av den rättfärdiga
dorn, som skall förtära motståndarna (Hebr. 9:27; 10:27).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
