Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7. Det oföränderliga. 89
egen Son för att föra oss ur denna syndavärld ocli helga
oss för sitt eviga rike. Nyttja vi icke därtill nådens tid ocli
nådens kraft, så få vi erfara, att nådens Gud även är en
förtärande eld för hans nåds föraktare (Hebr. 10:26—31).
Nådetiden löper till ända och lämnar plats för den stora
räkenskapens och den rättvisa vedergällningens dag (Rom.
2:4—6). När världens allsmäktige verkmästare, himmelens
och jordens Skapare, lägger sista handen vid sina verk och
för sista gången gör dem bävande för att för evigt göra allt
rätt och rättvist (2 Petr. 3:10—13), då inbryter en eldsdom
över all världen, vilken utdriver ur henne allt, som trots all
undfången nåd icke har låtit sig föras till Guds tjänande,
som förblivit motsträvigt och oförbättrat, otacksamt och
tuktlöst; om dem, som hemfalla till denna eld, om dem säger
Herren, vilken aldrig talat en osanning eller överdrivit, att
deras mask icke dör och elden icke utsläckes (Mark. 9: 43 ff.).
Om denna eldsdom erinrar oss G-uds ord redan nu ofta
och eftertryckligt nog; och detta är även nåd, på det vi
måtte använda allvar att undgå densamma. Guds ord
känner vår natur, att jör henne blotta kärleken icke räcker Ull,
utan att även fruktan måste samverka för att uppväcka oss
och stärka oss, så att vi bekämpa och övervinna vår naturs
onda böjelser, trögheten och lättsinnet. Kärlekens tuktan,
^om giver oss blygsel att otacksamt behandla en så nådig Gud,
är en ädel drivkraft, men är ej stark nog i oss att bryta
makten av de oädla, lägre drifterna inom oss; dessa måste
genom fruktans stränga tukt undertryckas, på det kärlekens
ädla drift måtte få rum till att stärkas och segra. Därför
var ej stolt, o människa, utan frukta dig, frukta dig för Guds
stränghet, om du behandlar hans godhet övermodigt (Rom.
11 :20, 22).
Men sådan är just i vår tid den stolta, högmodiga
anden, städse fallets föregångare; man vill ej mera frukta,
håller det för skam att frukta, förkastar blint eller till och med
hånar gudomligt allvar, gudomligt straff, gudomlig dorn, ocli
sådant förer slutligen till ett tillstånd, varom Skriften (2
Petr. 2:12) säger: "På samma sätt som oskäliga djur för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
