Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<S. Det troende sökandet av Gud. 95
vill bedja, vill gå i kyrkan, vill läsa Guds ord, vill göra ett
Gud behagligt verk; och du gör det allt, gör det med iver och
dock söker du icke Gud. Du betänker icke, att han, såsom
den där är i det fördolda, måste i det fördolda uppsökas, för
att finnas som en fördold skatt (Matt. 6:4, 6, 18; 13:44;
Ps. 51: 8); du bemödar dig om Gud, men blott i yttre ting;
du har ingen egentlig själsåstundan efter honom själv, och
giver dig icke möda att komma honom själv invärtes nära,
att få honom in i hjärtat och hava honom hos dig boende.
Tag det dock allvarligt, pröva dig, står du i ett verkligt
umgänge med Gud, såsom alla väsens på levande sätt
närvarande väsende? Tillbeder du honom verkligen såsom
himmelens och jordens Gud och Herre, såsom hans egen Son kallar
honom? Övertänker du även ofta allvarligt, vad det vill säga
och vad därav följer? Se, judarne hade alltid munnen full
av namnen Gud och Herre, och med vad till gudstjänstlighet
hörde gåvo de sig alltid mycket att skaffa; därför trodde de
sig ej först behöva söka Gud, och därför just funno de honom
ej heller. Han blev fördold för dem i Mose, i profeterna
och så även i Sonen, såsom Herren själv säger: "De känna icke
honom, som har sänt mig, de känna icke Fadren, ej heller
mig" (Joh. 15: 21; 16: 3). Och så är tyvärr även förhållandet
med de flesta kristna: man tror, att man har Gud, samt med
hans Son, utan att först behöva söka honom och fortfarande
söka, och därigenom finner man ej heller varken Fadren eller
Sonen i sanning, i hans utomjordiska och överjordiska
för-doldhet; man misskänner honom fastmer just däruti, emedan
man blott ser på vad i världen utan eget sökande i Guds och
Kristi namn föres en till mötes; att utan eftertanke och
fortsatt sökande låta sig därmed nöja och hålla sig därtill, kallar
man tro; att härifrån avvika, på vilka grunder det än sker,
kallar man otro eller sekterism; att gå därutöver, om man
än söker något bättre, kallar man vantro och svärmeri.
Varför misskände då judarne sin sanne Messias, Jesus
Kristus, så att han än föreföll dem såsom en lagöverträdare
och sabbatsskändare, ja såsom en gudshädare, såsom den
argaste otrogne, än såsom en överdriven ivrare, som vore besatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
