Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9. Evighetens verk. H3
sanningen och dricka det vattnet, som genom honom flödar
ur det eviga livet ned i ett människohjärta och åter
uppspringer till evinnerligt liv. Därför vänder han oavlåtligt
den samaritiska kvinnans sinne från hennes alltjämt
återkommande tankar på en yttre helighet, höjer hennes
föreställningar uppöver fäder och judar och Jerusalem,
ehuruväl därifrån saligheten utgår, för att draga henne helt in i
längtan efter honom, som, "när han kommer, skall förkunna
allt", och sedan kunna gripa hela hennes människa med det
ordet: "Jag, som talar med dig, är densamme". På samma
sätt angriper han ock mången gång med avsikt judarnes
heliga bruk och urgamla stadgar, för att taga ifrån dem
hyendet under deras säkerhet.
Men om man, såsom fallet var med judarne, icke låter
fråntaga sig detta hyende och således icke vill fulla sanningen;
om man förmenar sig hava livets vatten tillfyllest i de redan
grävda brunnarna, och icke vill påtaga sig den möda och det
offer, som det kostar, att hämta vatten från själva källan
och att i eget hjärta gräva en egen brunn för denna källa;
om man förmenar, att man kan och får mäta Kristi Ande
och sanning efter Jerusalems mått och dess ande, efter det
som redan genom hävd och vana fått en yttre helgd och
stadfästelse — då hörer man till de själar, som inför Herren måste
stå tillbaka för samariter. Man kan då väl för denna tiden
räknas till Guds folk och veta mycket, som samariter icke
visste; men bland det folk, som evigheten tillhörer och som
därifrån undfår mat och dryck för själen, är man ännu icke
upptagen. Man kan, såsom Jerusalems invånare, hava ibland
sig präster och skriftlärde i mängd och emellanåt höra även
sådant, som Herren själv talar, men den Ande och sanning,
som tala i hans ord, finna dock intet rum; det himmelska
och eviga däruti är liksom talat på ett främmande språk,
som man först måste översätta på det tungomål, som är
allmänt gängse. Så går man alltjämt i den vanda kretsgången,
kommer ej uppåt, stannar vid bokstaven, hänger fast vid
skalet och den yttre bilden, utan att åtkomma den
egentliga kärnan, den himmelska Anden. Så tror man sig vara
8. Beck, Kristliga Tal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
