Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10. Rikedom och Guds rike. 119
han detta, utan att taga i beräkning, att han därvid
åsidosätter sin egen värdighet och gör sig löjlig inför folkmängden.
Det var icke ett tomt nyfikenhetsbegär, ty då skulle Jesus
alldeles icke tagit någon kännedom därom; det var allvarlig
fråga efter Jesu person, själsåstundan efter honom,
salighetens första frö, som i publikanens hjärta var utsått genom
vad han redan hört om Jesus. Därför giver Herren honom
ock efter sitt eget ord: "Den som söker, han finner" (Luk.
11:10), giver honom utöver hön och föreställning, i det han
icke skämmes för eller skyr att offentligen inför den stora
mängden låta inbjuda sig till den vanryktade mannen, att
låta honom vederfaras den glädjen och äran att hava Herren
till gäst — vilket folket så litet förstod, att det knotade
däröver (Luk. 5:30; 15:2); ty att äta med publikaner undvek
varje ärbar jude. Men Herren gjorde det, emedan han var
mer än en ärbar och from jude, själaräddaren, som just var
kommen i världen för att uppsöka de förlorade, de från rätta
vägen bortkomna, på fördärvets väg förirrade människorna,
och återföra dem pä livets väg. Därför sade Herren till
Sac-keus: "Jag måste i dag gästa ditt hus", det hörer till mitt
ämbete (Luk. 19:10; 4:43).
Men vad verkade nu detta hos Sackeusf Även hos
fariséerna hade Herren redan gästat, utan att det häft någon
verkan (Luk. 14:1 ff.) ; i sitt högmod höllo de icke sig själva
därigenom ärade, utan Herren; ja, i sin falska mening läto
de sig så litet omstämmas, att de till och med vid sådana
tillfällen ställde försåtliga frågor till honom. Så kan falsk
rättfärdighet, d. v. s. en rättfärdighet, som bespeglar sig i
sina goda verk och överskyler sitt onda, argare fördärva och
snärja människan än ett världsbekant syndaliv (Matt. 21: 31).
Syndaren Sackeus kan blott ära det såsom en nåd, att den
sannfärdigt helige mannen, av vilken han från sitt träd icke
ens kunde hoppas bliva bevärdigad med en blick, till och med
ingick under hans tak, och detta icke blott av slump och
hemligen, utan så, att allt folket måste veta det och se det.
Ett sådant tillmötesgående kände syndaremannen så
alltigenom såsom oförtjänt nåd, att hans ande uppsvingade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
