Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11. Tron, 129
vid ett annat tillfälle säges detta om honom i hans eget
fädernesland, men då gällde det motsatsen; ty det heter: "Och
han förundrade sig över deras otro" (Mark. 6: 6); och blott
ännu en gång och även då hos en person, som icke var av
Israel, hos den kananeiska kvinnan, var det tron, som
avlockade honom utropet: "O kvinna, din tro är stor!" (Matt.
15:28). Men här säger han med förundran: "Sannerligen
säger jag. eder: I Israel har jag icke hos någon funnit så stor
tro", och dock, varest borde han väl snarare hava funnit den,
än just i Israel, som genom lagen och profeterna var kallat
till tron och förberett för densamma? Men vad Herren hos
Israel sökte och icke fann, det frambäres osökt till honom
utav en av dessa hedningar, vilka Gud hittills hade låtit
vandra sina egna vägar.
Så är tro eller otro det enda, som i Herrens ögon gör
åtskillnad emellan människor, och han söker just efter tro
hos dem, leke efter vad de veta och kunna göra; ty tron är
det enda, som öppnar hjärtat för hans hjälp och gåva, så att
vi inkomina i det högre, då vi däremot med allt, vad vi veta
och göra, icke komma utöver oss själva. Med det allt
övervinna vi ju icke synden och döden, bliva icke fria från vår
egen kärlek och de världsliga lustarna, från våra fel och
brister, från vårt onda samvete och vår osalighet; med allt vårt
vetande och görande kunna vi lika litet frälsa vår själ från
hennes fördärv, som vår kropp från att dö, kunna lika litet
förhjelpa själen som kroppen till en lycksalighet och ett liv,
som icke förgår med och i världen och icke hemfaller under
den domen: "Allt är fåfängligt" — all människoandens och
människokroppens härlighet är en blomsterprakt, som åter
förvissnar; slutet på allt vetande och verkande för var och
en, som bygger därpå, är detta: "Han ligger och lider svårt!"
Yem kan då uppträd a och säga: Jag vill komma och frälsa ?
Vilken människoande har funnit och har i sin makt det ord,
som befaller och det sker, frälsningsordet för allas vår
själssjukdom, livsordet för kroppens och själens död? Detta går
utöver all människokraft, det måste komma ovanifrån, och
därför söker han, som är vår ende Frälsare, efter tro hos
9. Bedt, Kristliga Tal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
