Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11], Herrens fruktan.
sanning kan bliva fri därifrån genom det Nya Förbundets nåd;
och så länge ej Sonen gjort henne fri, måste hon förbliva i
denna fruktan, därunder böja sig såsom under sina synders
rättmätiga ok, om hon ej vill bedraga sig själv och vanära
Guds heliga* domaremajestät. Det hjälper då icke, att med
stolthet blicka ned på en sådan fruktan såsom på en träldoms
ande, och att vilja göra sig själv till en fri ande — I masten
ned, I syndare, under denna pina och träldom, som uppväckes
av fruktan för Guds heliga allmakt och rättfärdighet, om I ej
viljen göra det onda ännu värre, om I ej en gång, då I endast
haven viljan men icke förmågan, med eder falska tröst eller
edert trots viljen till kropp och själ fördärvas i en
räddningslös pina, en evig ångest för Gud. Därför måste även de fromma
i Gamla Testamentet, då Frälsaren med sitt kärleksförbund
ännu var fjärran, låta sig behaga att leva i denna träldoms
ande, i beständig fruktan för Guds straff och domar; ty på
detta sätt blevo de omhägnade och bevarade emot syndens
bedrägeri och värdiga att vara Guds tjänare, för att så
sedermera även bliva Guds barn. Och vidare — även för sina egna
lärjungar och vänner, enär de ännu icke hade mottagit
försoningen i honom och barnaskapets Ande, framställer Herren i
dagens text Gud såsom den där till kropp och själ
straffar-ända ned i helvetet, och säger dem på det allvarligaste (Luk.
12: 4 f.), att de måste frukta för denna gudomliga straff makt,
i stället för att frukta för människors straff; även de måste
först under denna straff-fruktan för Gud mogna och bliva
värdiga kärlekens frihet. Således, I denna tidens högmodiga,
ytliga kristna, I, som ännu ären så fjärran ifrån, att
barnaskapets Ande i edert samvetes grund — icke blott genom eder
mun — skulle ropa: "Abba, käre Fader!" samt mana eder och
stärka eder till att finna Guds bud lätta, att I fastmer i
falsk kristendomsberömnielse visen dem ifrån eder såsom ett
lagiskt eller trälaktigt väsende — huru kunnen I mena, att
I haven makt och rätt att tala eder och andra ur sinnet
straff-fruktan för Gud, vars ok icke blott en Mose och David, utan
även en Johannes, en Petrus, en Paulus länge och villigt
burit? Även denne senare säger ju: "Förrän tron kom, voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
