Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16. Ande och Uv i Kristus.
med ögonens upplyftande mot himmelen, med uttalande av ett
ord låta en helande och livgivande kraft utgå ifrån sig; ja,
efter sin uppståndelse kunde han med sin muns fläkt andas
på sina lärjungar och säga: "Tagen emot helig Ande" (Joh.
20:22).
Allt detta förmådde Herren, emedan i hans natur icke
blott fanns en tänkande mäniskoande, utan Guds levande
görande Ande, och emedan denne Ande såsom en smörjelse
med sin kraft genomträngde även Herrens själ och kropp;
därför gäller också om hans ord, vad han själv säger: "De ord,
jag har talat, äro ande och äro liv". De äro icke tomma ord,
som intet betyda eller förmå, även om människan är
likgiltig för dem; de döma henne i själen och skola en gång också
döma henne till kroppen, utan att någon dom behöver utifrån
tillkomma; "det ord, som jag har talat, skall döma honom
på den yttersta dagen"; ja, "den som icke tror (den som stö
ter honom ifrån sig), han är redan dömd": en andens
straffdom, ett ande-bann vilar över själen, så att hon icke kan
inkomma i sanningens ljus och liv (Joh. 12:48; 3:18—20;
16:8).) Och hos den däremot, som troende i sig upptager
Herrens läroord, bevarar och fasthåller dem, hos honom
framkalla de efter hand ande och liv, såsom de själva äro ande
och liv: genom dem kommer den levandegörande Anden av
Gud i hjärtat, så att hjärtat verkligen uppfylles av ett nytt,
förut okänt liv. Vi, jordens barn, begagna visserligen även
då människospråkets högsta uttryck, och tala redan om en
ny ande och ett nytt liv, när blott t. ex. en fördärvad
människa börjar bliva rättskaffens såsom andra människor, eller
då en ny lyftning fattar vår tanke, känsla och vilja; men
i det hela förbliva vi på samma punkt, människor nedanefter,
fångna i det jordiska sinnet, i den yttre, synliga världen;
själen i sin medfödda natur bliver ej annorlunda, så att hon
skulle spåra uti sig ett liv ovanefter, kraften av ett heligt
väsende, så att evighetens förut i henne döda andefrö skulle
få liv och det skulle bliva hennes behov och lust och kraft att
tänka andligt och icke världsligt, att lösgöra sig från det
nedanefter är och leva av det, som ovantill är, att rikta sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
