Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11. Smörjelsen i Betania. 203
hos sin Herre och Mästare endast fått skåda härliga ting,
det ena härligare än det andra; de voro därför fulla av tankar
om att deras Herres rike med det snaraste skulle komma i
härlighet, och att det för honom vore en ringa sak att lägga
sina fiender till sina fötter. Vad Herren tid efter annan
tålat och handlat för att återhålla den höga tankeflykten,
hade alltjämt förklingat hos dem; ty hans kraft och anseende
hade ju ständigt vuxit, och hans lara och gärningar hade ju
hittills varit en oavbruten segerbana, en rad av under. Men
nu skulle raden av de hastigaste, underbaraste växlingar och
förändringar begynna, och dessa måste de med honom
genomgå för att själva inkomma i det oföränderliga och
ovanskliga: de måste nu invigas i hans kors, bliva förtrogna med
hans lidandes- och dödsväg, vilken de vid anblicken av hans
höghet ständigt hade slagit ifrån sig; och dock borde de för
hans förnedring — för bilden av den av människor förkastade,
misshandlade, dödade, då han nu på en gång syntes såsom
den vanmäktigaste varelse, ett föremål för all världens spe
och spott — icke förlora ur hjärtat denna hans gudomliga
höghet. På denna hastiga växling, på denna ytterliga
motsats emellan gudomlig höghet och mänsklig förnedring ville
Herren ännu under dessa sista dagar kraftigt förbereda de
sina, på det deras tro icke måtte helt upphöra och deras
kärlek utslockna; därför giver han å ena sidan allt starkare
påminnelser om sitt lidande och sin död, såsom å andra sidan
kraftiga tecken och intryck av sin höghet.
Så gjorde han även vid fröjdemåltiden i Betania: såsom
en fridsstörare hänvisar han på sin bortgång, ja på sin nära
förestående begravning; men tillika antager han med välbehag
en ärebevisning, en hyllning, såsom den dyrbara smörjelsen
på huvud och fötter. Detta sista stod nu visserligen i
motsats till hela hans föregående sätt och uppförande: ödmjuk
hade han alltid gått genom världen, utan att ställa sig henne
lik i överflöd eller fåfänglig ära; alltigenom enkelt var hans
och hans egnas levnadssätt, och vad de därvid hade övrigt,
gavs åt de fattiga (Joh. 13: 29); ja, vid en sådan sparsamhet
hos sin Mästare voro lärjungarne vana, att de vid de stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
