Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11. Smörjelsen i Betania. 205
skrifter, som icke äro Herrens, såsom de för lärjungarne
givna, och vilja vinna ett gott sken för sådant, som aldrig
bliver Herren behagligt. Så få vi icke med denna smörjelse
vilja rättfärdiga världslig yppighet, veklighet och
fåfänglighet ; men lika så litet få vi säga, att till Herrens ära har man
rättighet och skyldighet att vid den kristliga gudstjänsten
o. d. icke låta det brista i prakt och omkostnader och icke
taga anstöt, om än därvid till och med de fattiga bliva
förbisedda ; detta är att ur evangelium taga fram, vad som icke
med ett ord där står att läsa, och som är i motsats till hela
Herrens ande och sinne. Men om man ock ej går så långt, så
får man dock icke egenmäktigt göra en regel av det, som
Herren själv väl uttryckligen godkänner men blott
undantagsvis, på grund av särskilda omständigheter och personer; man
får icke för undantaget sätta tillbaka eller lämna obehjärtat
vad Herren hela sitt liv igenom med ord och gärning predikat.
Men det just predikar hela hans liv, att han gjort
ödmjukhet och enkelhet i det yttre till en lag för sig och de sina.
Att i världen vara tillfreds med ringa och litet och över
världen söka det stora och myckna; att icke låta sig tjänas,
utan tjäna, icke låta sig firas med mänsklig ära, utan fly
därför eller vittna däremot; icke ställa sin höghet till
åskådning, utan blott giva sådana att förstå den, vilka sökte det
inre: det var Herrens sätt i all hans vandel. Men undantag
härifrån förekommo just då, när det närmade sig till
lidandes-tiden, hans yttersta förnedringy då utträdde Herren ofta ur sin
ödmjukhet och enkelhet och lät även i det yttre sin rätt till
ära och höghet framträda; men även detta blott helt kort,
såsom en blixt framlysande ur det lägre människohöljet, så att
det köttsliga och världsliga, som i människornas hjärtan
kunde hänga sig fast därvid, strax åter dämpades, ja fick en
hård anstöt. Så låter han vid intåget i Jerusalem sin höghet
framträda och mottager offentliga ärebetygelser; men huru
hårt ljuder ej strax åter hans ord: "Vetekornet måste falla
i jorden och dö, eljest giver det ingen frukt. Den som älskar
sitt liv, han mister det. Om någon vill tjäna mig, så följe
han mig. Nu går en dorn över denna värilden. Ännu en liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
