- Project Runeberg -  Kristliga tal /
208

(1922) [MARC] Author: Johann Tobias Beck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

208 Beck, Kristliga Tal

skulle till och ined velat hava en sådan diktad berömmelse
införd i sitt evangelium och predikad för all världen!

Med denna trosblick in i Herrens dödsväg, med denna
kärlekens avskedshälsning — vilken kärlek, så gott den det
kan, ännu på förhand låter sitt ljus lysa in i det inbrytande
mörkret — därmed står visserligen Maria ensam till och med
ibland lärjungarne; men så är det ock Maria, som från början
hade erkänt det såsom det enda nödvändiga, att låta Herrens
ord vara sitt allt. I en sådan själ rotfästes mycket, som
undgår andra, och bär frukt i hjärtats stillhet. Visserligen kunde
av Herrens ofta upprepade tal lärjungarne alla veta det, att
de icke alltid skulle hava honom hos sig, särskilt att
avskedets tid nu vore nära, och även huru det därvid skulle tillgå,
att han nämligen skulle i Jerusalem överlämnas åt
översteprästerna och de skriftlärde, att dessa skulle döma honom
till döden, överlämna honom åt hedningarne till begabbelse,
gisslande och korsfästelse, och att han på tredje dagen skulle
uppstå (Matt. 20:17—19). Så tydligt hade han isynnerhet
på denna sin sista resa till Jerusalem uttalat sig, och redan
ofta hade han där varit i dödsfara; ett allmänt intryck därav
hade även kvarblivit hos lärjungarne, varföre de viel Lasarus’
uppväckande icke mera ville låta honom stanna i Jerusalems
närhet och följde honom med den vissa tanken, att de alla
gingo emot döden (Joh. 11: 8, 16). Men huru är det vanligen
med människans hjärta ? Vad det fruktar, hör det icke gärna:
det tänker därpå, blott så länge det måste, och inlåter sig icke
därpå djupare; så snart lyckan åter synes le, bättre utsikter
öppna sig, förgäter det det fruktade eller skjuter det å sido,
söker även på allehanda sätt bortförklara det. Och så måste
det hava tillgått hos lärjungarne, isynnerhet då Lasarus’ upp
väckande visade för dem Herren i en ny, ännu icke sedd
makt och härlighet, och en mängd judar därigenom vunnos för
honom (Joh. 11: 45). Men Maria hade å ena sidan genom sin
broders död blivit mera förtrogen med dödstankar — såsom
ock Herrens tal om sitt eget lidande och sin uppståndelse,
vilka helt visst minst för denna lärjunginna förblivit
obekanta, nu måste vid hennes broders sjukdom och grav livligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:42:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jtbeck/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free