Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 Beck, Kristliga Tal.
låten eder av honom göras till hans like; hängen icke edra
egna tankar vid hans ord och verk, och intvingen dem icke
inom blott den tids mått, i vilken I leven, efter dess fruktan
och förhoppningar, utan gören edert hjärta förtroget med
sanningens allvar, och bedjen Herren om hans sannings Ande.
Blott ur sanningen uppväxer den sanna tron, den sanna
kärleken och hoppet. Herrens lära och väg, sinne och plan
upplåter sig då alltmera för oss, och vi lara att förena med
varandra blicken till horset och blicken på Herrens höghet; vi
få allt hälsosammare kännedom om båda delarna, så att
korset icke väcker anstöt och Herrens höghet icke neddrages av
oss till något yttre och uppblåser oss; vi få vår personliga
andel i det, som han för oss lidit och tillkämpat, och hans
väg blir vår väg: genom lidande till härlighet. Amen.
18. Herrens nattvard.
Lidandeshistorien.
Matt. 26: 26—29. Mark. 14: 22—25. Luk. 22: 14—20.
Älskade åhörare! Blott några få timmar ligga emellan
den handling av Kristus, som i dagens text omtalas, och hans
fruktansvärda lidande och död. Han visste med bestämdhet,
att just den inbrytande natten skulle vara den sista i hans liv
— och vilken natt! Mörkrets hela makt skulle därunder bryta
lös över honom (Luk. 22: 53), utan att han finge avvärja den
och hålla den bunden, såsom han väl hade kunnat; ty det var
hans Faders vilja, att han såsom Guds Lamm skulle bära
världens synd, i stället för att såsom Domare döma världen.
Det dop förestod honom, för vilket han sedan länge hade
ängslats (Luk. 12:50) — ty han hade känslor såsom en annan
människa; ja, allt det, som nedtrycker människonaturen,
kände han med den allra innerligaste, djupaste känsla,
emedan han var den renaste, känslofullaste människa. Men över
de mänskliga känslorna står hans gudomliga sinne — han
vill vad Guds vilja är, om än själ och kropp därvid skulle
försmäkta; han är fast besluten att utgiva sig till allt, var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
