Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 Beck, Kristliga Tal
tendomen för så gott köp, såsom man nu blir därmed lätt
färdig, utan att det var ett grundligt hjärteprov
människorna måste genomgå, för att tränga igenom till Jesus Kristus
och härda ut hos honom. Det var icke nog, att blott i
allmänhet vilja det goda, det sanna och rätta; ej heller var det
nog, att ivra för Guds ord, Guds tjänst och fromhet, att
åstunda Guds rike och salighet däri och därför låta Messias,
d. v. s. Kristus, såsom räddare, hjälpare och ledare, vara kär
och dyrbar för sig. På detta allt höllo även fariséerna; men
därom just gällde striden, vilkendera hade den rätta meningen
och det rätta jörståndet om Guds ord och rike, om hans
rättfärdighet och salighet, om Kristus och hans återlösning, och
vern som gick och förde den rätta vägen därtill: var det
fariséerna och deras skriftlärde, som ju blott förfäktade vad
som sedan århundraden i alla judeskolor lärdes, vad som hade
de frommaste och visaste mäns auktoritet för sig så i den
gamla som den nya tiden, och vad som hos folket såväl som
hos statens och kyrkans pelare gällde såsom den rätta vägen,
varvid man fann sig väl, eller var det denne ende man från
Nasaret, vilken med ens var onöjd med allt, i alla dessa
huvudpunkter hade sin egen mening och efter sitt sätt ville
förbättra vad som var talat av och till de gamle, ja här och där
fällde sådana yttranden och tillät sig sådana handlingar, som
måste synas såsom angrepp på det heligaste — angrepp på
fastelagarnas, sabbatens, templets helighet — till och med
såsom ingrepp i Guds egna företrädesrättigheter, i det han
gjorde anspråk på att förlåta synder och kallade sig Guds
Son i en för judiska öron olidlig mening, så att han ställde
sig lik Gud? Tanken eder dock in i allt detta, och
sammanställen därmed, huru ofta och strängt Herren sade: "Ingen av
eder kan varå min lärjunge, om han icke försakar allt, vad
han äger" (Luk. 14:25 ff.). Och frågen eder nu, på vilken
sida I skullen hava ställt eder, varpå I byggen eder tro, och
varefter I avgören frågan: "Vad är sanning? Vad är
kristendom? Vem har rätt?" — när på den ena sidan befinner sig
det, som de skriftlärde hade till stöd för sig, och på den andra
sidan intet av allt detta, såsom hos Jesus. Ja, eder Herre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
