- Project Runeberg -  Kristliga tal /
230

(1922) [MARC] Author: Johann Tobias Beck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

230 Beck, Kristliga Tal.

Men ännu längre går det, då det ej heller på detta sätt
tyckas dem att finna ett rättsligt sken eller att locka fram
något ord av den anklagade, vilket de skulle kunnat göra till
kätteri. Emot de sig själva vederläggande beskyllningarna
sätter Kristus den uppenbara oskuldens värdigaste språk:
en helig tystnad; på den av blott otro och förkättringsbegär
gjorda frågan, om han vore Kristus, vägrar han att giva ett
svar, som de redan förut kände; och till domare, vilka redan
före all undersökning beslutat att, sedan de väl fått honom
fatt, icke mera släppa honom lös, till sådana sken-domare vill
han själv ej ställa någon onyttig fråga om det rätta i deras
förfarande. Då det sålunda misslyckas, att med skälmstycke
bliva mästare över honom, som i sin duvo-enfald dock visste
att varå mästare över ormaklokheten, så skall då till sist
sanningen komma dem till hjälp, vilken dessa väl visste hos
honom gälla förmer än allt, mera än livet; ja, sanningens
heligaste medel, eden, måste nu såsom den sista, utvägen
brukas för domare-ämbetets brottsligaste skändande. Den
skrymt-aktige översteprästen Kaifas var åter mannen, som hjälpte
ur förlägenheten och därtill satte på verket skenliglietens
krona med en besvärjelse vid den levande Guden! Så fingo de
fram just genom Herrens trohet mot sanningen hela den i
deras ögon brottsliga sanningen, ja, mer än de önskade och
behövde för att binda dödsrepet om honom, då de nu icke ens
ville undersöka, om det ej vore skriftenlig sanning. Jesus
bekänner sig nämligen vara Kristus och Guds Son, icke blott
i allmänhet utan i en särskild mening, som icke kan gälla för
någon människa eller ängel: såsom delaktig av den gudomliga
tronens makt säger han sig bestämd till världens domare och
till deras, och tecken därtill skulle de redan ifrån denna stund
få se — såsom redan samma dag, hans dödsdag, medförde
sådana tecken och ännu mera andeutgjutelsen på pingstdagen
och kraftgärningarna genom hans apostlar ända ut till domen
över Jerusalem. Men i stället för att besinna sig över hans
ord, som han avsiktligen tog ur profeten Daniel (7:13 f.;
jämf. Ps. 110), på vilken de ju trodde — i stället för att
åtminstone taga sig tid till prövning och dorn, störtar den av hat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:42:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jtbeck/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free